Hemresan

Dagarna har ätit upp sig själva i en snabb fart och nu är det dags för hemresa. I gryningen väcktes jag av första böneutropet, en påminnelse om att göra sig klar för bön. 20 minuter senare ljöd utropet igen. Morgonens röst var vacker och melodin var lite vemodig. Kvaliteten är varierande på de olika utroparna, ibland låter det tonlöst och bräkande, ibland melodiskt och vackert. Hela familjen vaknade till och taxin hämtade oss klockan 7. Incheckningen gick smidigt och nu är det snart dags att stiga på planet till Helsingfors och vidare till Köpenhamn. 

Hur snabbt har de här månaderna gått? Nyss hade vi oceaner av tid och nu är veckorna bakom oss. De yngsta i familjen längtar hem, men vi andra skulle nog kunnat stanna ytterligare ett tag. På något sätt har man ändå ställt in sig på att det är dags att åka hem, och hemma bäst brukar gälla. Det vet jag av erfarenhet. Vi kommer ta med oss minnen och kunskaper, men den stora konsten kommer bli att ta med sig vardagslunken. Vi får påminna varandra om hur enkelt allt kan vara.

Nu är det dags att gå ombord, vi ses!

/ Linda

Summering från tropikerna

Hej igen!

Återigen sitter vi på vår balkong och börjar så smått planera vår hemresa. Många frågor i luften. Får vi med oss allt hem, behöver vi köpa ytterligare en resväska, ska vi lämna kvar något i lägenheten?
Det känns lite som vi överlevt dom flesta här omkring oss. Det är inte så mycket folk kvar på stränderna och på resorterna. Vi trodde nog att fler skulle passa på att åka i samband med att påsken ligger som den gör i år. Våra kompisar hemifrån har varit här i två omgångar. Ubbe och Anna var här två veckor i februari och Johan och Bodil var här två veckor i mars. Magnus, Nina, Sasha och Jonah åkte hem till Arjeplog för några dagar sedan. Mycket trevligt att umgås med dom alla.

Ebba och Olle gick sin sista skoldag igår och de har klarat skolan galant. Det är väldigt skönt att skolan funkat så bra som den gjort. En STOR eloge till Ebbas och Olles lärare för en fantastiskt bra planering för deras tid i skolan här. Enligt lärarna här är det inte ofta eleverna får med sig så bra planeringar hemifrån, då vissa rektorer eller enskilda lärare inte är så positiva till att man åker iväg så här. Vi ser det som en investering i våra barn och oss själva. Det är otroligt viktigt att man i dessa tider vet hur folk har det i andra länder, hur fungerar allt, hur jobbar man, hur tar man hand om sina barn och varandra.
Vi besöker ofta en kille från Burma som säljer kläder på marknaden inne i stan. Han har varit här på Koh Lanta i tio år tillsammans med tre av hans systrar och en systerson. Både han och hans systrar är gifta och har små barn hemma i Burma men måste varje år mellan november och april åka hit och sälja kläder. I Burma tjänar många inte tillräckligt med pengar för att leva ett anständigt liv.

På många sätt har denna resa varit händelserik och även om det är några dagar kvar vågar jag summera resan och tänkte göra det med hjälp av siffror, statistik och utmärkelser.

0 - Antal vinster i volleybollmatcher
1 - Antal sjukhusbesök
2 - Antal personer i familjen som spytt under resan
3 - Antal glas vatten Lisa som mest vält under en och samma måltid
4 - Antal nya fotbollströjor Olle köpt
5 - Antal personer i familjen som någon gång har varit risig i buken
6 - Antal färgglada fågelarter utanför vår balkong
7 - Antal veckor Ebba och Olle gått i skolan
8 - Antal tyskar i för små badbyxor per 100 m2
9 - Antal gånger i timmen Lisa frågar om hon får spela ipad
10 - Antal long island icetea jag och Magnus drack var på vår festkväll
45 - Antal löppass mellan 5-10 km jag och Linda sprungit
67 - Antal gånger jag har ätit chicken med cashewnötter
92 - Antal gånger försäkringsbolaget sa att Olles tillstånd var en "förväntad försämring" då vi ville att dom skulle betala sjukhusvistelsen

För er som känner oss vet att vi gillar och tävla i allt utan volleyboll numera. Självklart måste vi ha en lista på hur vi fem har klarat av resan. Nedan lista kanske någon tycker låter lite hård, listan är enbart skriven av kärlek.

Resans största katastrofer 

1. Olle - Utan konkurrens så tar Olle ohotad förstaplatsen. Om man spenderar två nätter på klinik i djungeln så vinner man denna kategori. Han har dessutom spytt mig rätt i famnen då han blev sjösjuk(läs tidigare inlägg) Han ligger nationellt i topp för Sveriges mest svårbehandlade patienter. De senaste dagarna har han även börjat klaga på att han har fått gikt! då han har ont i stortån😀Grattis till förstaplatsen
2. Ebba - Har varit sänkt av en svullen visdomstand i en veckas tid nu. Feber och en jäkla värk. Hur i hela världen kan en visdomstand börja stöka just nu!! Det som gör henne bra i detta läge är att hon tar sin medicin och biter ihop (kanske fel uttryck med tanke på åkomma)
3. Linda - Efter en natt på alla fyra över toastolen är man värd en pallplats på denna lista. Fördröjd sjösjuka är den troliga diagnosen (om den diagnosen finns). Det kan också vara någon bassellusk från snorklingen, eftersom vi dök in i de grumligaste farvatten man kan tänka sig: någon båt måste ha dumpat sitt avfall vid ett av korallreven vi besökte.
4. Jag -  Trodde jag och Lisa skulle dela fjärdeplatsen fram tills igår när jag ramlade på min joggingtur och skrapade upp händerna. Jag föll som en fura mitt vid stora stora vägen på en inte helt ok lagd stengång i rusningstrafik. När jag väl tittade upp efter mitt ras, stod där en förvånad thai-familj och tittade på mig. Dammig och skitig sa jag " I´m okej" och lommade iväg i det 45 gradiga solsteket. 
5. Lisa - Har klarat resan bäst av oss alla. Förutom att hon alltid tappar bestick på marken och slår ut ett glas vid varje måltid. Detta är dock inte ett nytt fenomen, det gjorde hon hemma innan vi åkte också. Under dessa veckor har hon gråtit eller varit gnällig kanske... 5 gånger! 

Detta blir troligen mitt sista inlägg. Möjligen summerar någon annan i familjen sina upplevelser.

Snart ses vi i Sverige

Thomas

Sjörövar-Fabbe, hans syster och mor

Hej

För några veckor sedan var vi på en inte allt för lyckad snorkeltur. Den turen innebar mer att se några fina öar än att snorkla och se fina fiskar. Igår var det dags igen för att åka ut på stora havet. Vi visste att vi skulle få se mycket fisk, tom en valhaj hade setts till på det området vi var på dagarna innan vi var där. Tyvärr så såg varken vi snorklare eller dykarna valhajen.

Båtresan skulle ta knappt två timmar till första stoppet. Då högvattnet var på väg så var vattnet lite oroligt och vågigt. Olle som det vanligtvis händer saker kring (läs tidigare inlägg) skulle inte överraska denna gången heller. Efter ca en timme på resan ut började han bli lite blek och grå. Han och jag satt vid relingen och helt plötsligt spyr han rakt ut, inte ner i havet som borde vara det mest naturliga valet, utan åt andra hållet, där satt jag och fick hela härligheten rakt i famnen. Mysigt! Han fick ta plats hos båtpojkarna på nedre däck för att piggna till. Han snorklade vid första stoppet men gick upp lite i förtid. När han väl var uppe på båten igen blev han blek och grå igen då båten stod och guppade. Innan vi skulle åka från första stoppet så hoppade han i vattnet igen för att svalka av sig och slippa den guppande båten. Då spydde han i havet! Då blev det full aktivitet bland fiskarna för de gillade det som kom ur Olle. När han väl kom upp igen somnade han och sov över andra snorklingen. När vi kom till tredje snorklingen var han åter med i matchen och kunde njuta av fina fiskar och klart vatten.

(alla har godkänt att medverka på bild)

Då till Sjörövar-Fabbes syster, Ebba. Hon har legat sjuk sen i torsdags och fick stanna hemma från snorklingen. Feber och allmänt risig. Om inte febern släpper imorgon får vi åka till Dr Salarin och ta ett dengue-prov på henne. Dengue-feber är något man inte vill ha, det är dock rätt vanligt här nere. Man får det av myggor och kan vara rätt jobbigt med hög feber och extrem ledvärk. Vi hoppas såklart att hon är på banan imorgon då sista skolveckan börjar.

Vi avslutar med Sjörövar-Fabbes mamma, Linda. Hon kände sig lite snurrig efter en heldag på båten men åt bra på kvällen och fick till och med i sig en Chang. När vi kom hem somnade vi rätt snabbt. När jag vaknade så sa hon att hon spytt hela natten och hade lite feber så hon var sliten som få. Linda och Ebba får ta en heldag hemma vid AC:n så hoppas vi på snar bättring.

Trots dessa missöden hade vi en fantastisk dag på havet. Det var med en kamera-kille på¨båten som tog kort under vattnet.

Slutspurten

Hej alla

Nu har vi varit borta i ca åtta veckor och inser att vi snart sitter på planet hem till Sverige igen. Sakteligen har tanken gått från "ta-dagen-som-den-kommer-flum" till en och annan praktisk tanke som är nödvändig när vi är tillbaka hemma i verkligheten.

Vi följer med spänning och viss oro vädret hemma. Snön och kylan försvinner snart har vi sagt i ett par veckor nu. Nu är vi framme i slutet av mars och det är fortfarande råkallt framförallt på nätterna. Det är inte ok. Om inte snön är borta när vi kommer hem så vänder vi hitåt igen!!

Det har varit så jäkla varmt här i stort sett sen vi kom. Vi har haft två skyfall på ca 30 min. Man märker att det blir lite mer syre i luften efter ett skyfall. Annars har vi haft sol i stort sett hela dagarna. Skinnet har fått jobba hårt men man vänjer sig efter ett par veckor.

Några bilder från platser vi besökt.

Hängmatta på Klong Jark

Besök i Old town

Samma sol varje kväll

Vad har vi annars gjort?

Tagit det lugnt, besökt fina stränder, varit på bra och mindre bra restauranger, spelat tennis, spelat volleyboll, tränat, badat i poolen, badat, druckit long island icetea i oldtown, träffat många apor, gått i tiger cave templet i Krabi.

Vi blev avsläppta i ett litet centrum en dag. Säkert tio stycken tjuvaktiga apor gjorde livet surt för några frukthandlare. De sprang på taken och tittade om frukthandlaren var vid frukten. Var det fritt fram stack dom in och snodde så mycket frukt dom kunde bära. Sen stack dom upp på taket och åt så mycket dom kunde.

Tjuvapor

På tiger cave templet i Krabi mötte vi upp Bodil,Johan med kids och Bodils syster med man, dotter och kompis. Templet ligger 1253 branta trappsteg upp och det krävs en hel del för att klara av dessa trappsteg. Alla kämpade på bra och vi mutade såklart Lisa med en glass om hon gick själv hela vägen. Tänk vad en liten glassmuta kan göra!

En nöjd Lisa

Mutan

Tennispojkarna

Ebba och Sascha in action

Vi har hunnit med och besökt mycket som vi planerade innan resan. Vi har dock lite kvar att se och göra, vi planerar tex en snorkeltur till, förhoppningsvis blir denna lite lugnare nu när det inte är lika mycket folk här.

Halvtid

Halvtid

Hej! Vi har klivit in i mars månad, och det innebär att vi är inne på andra halvan av vår vistelse på Koh Lanta. Temperaturen har skruvats upp ett par grader och vi har nu runt 35 grader. Havet svalkar minimalt, med sina 33 grader... Vi håller oss i skuggan eller inomhus, men värmen tar på krafterna ändå. På kvällarna är vi inte långlivade. Sängen lockar tidigt, och innan klockan 22.00 har ofta hela familjen stängt ögonlocken. Mars månad innebär också att antalet människor på ön har minskat markant! Vid löpturen på morgonen är det väsentligt färre antal morgonpigga flanörer längs stranden. Koh Lanta har gått in i lågsäsongen, och vi har en månad kvar på denna lugna ö.

Selfie med solbadande Lisa i bakgrunden

Hårt liv

Olle och kompisen Jonah på Lanta Animal Welfare

Det tog några veckor att hitta lunken här och lämna en anstormning av måsten bakom sig, för min del. Ett ständigt flöde av planering, logistik och jakt på tid som inte finns sätter sina spår i en trött hjärna. Det finns en lösning på detta - inte helt ovanliga - problem: minska på antalet måsten, och det är jag fullt medveten om. Men det är inte så lätt. En annan lösning är ju att ta en time out på en avlägsen ö. Inte helt enkel att iscensätta, men den här gången gick det ju bra. 

Sandslott is in the making

  

Klart att flytta in

Byggarna

Krit's Friendly Bar på Klong Khong

Stora E o mellan-O jobbar på under veckorna. Det är de som har mest att göra av oss. Skolan tar sin tid, och de jobbar på med de planeringar som skolan hemma i Sverige har skickat med. Lärarna på Lilla Svenska Skolan har gett beröm till våra duktiga lärare på Parkskolan i Bodafors. Tydliga instruktioner och bra samarbete. Jag är glad att barnen har fått möjlighet att göra den här resan. Detta kommer våra barn att ha nytta av i framtiden, de får med sig massor av erfarenheter och verklig kunskap om hur verkligheten kan se ut för andra människor. De får lära sig om en annan kultur. 

Att vi befinner oss i ett av världens länder som inte har demokrati och som saknar sociala skyddsnät märks då och då. En thailändare får 500 baht i månaden i pension! Det motsvarar ca 125 kronor, och räcker inte alls långt, trots de låga priserna (500 baht räcker till en måltid för två västerlänningar, typ). Vill man genomföra något som kräver lite administration och byråkrati - som att få beviljat att bygga ett hus - får man räkna med att ge en hel del extra ’under bordet’. Vardagen är tuff för thailändarna, och mycket handlar om att lösa sina dagliga behov, såsom att ha pengar till mat och vatten. Nästa steg, att skaffa sig ekonomisk trygghet, kommer senare på prioriteringslistan. Och ytterligare, att prioritera sina drömmar och självförverkligande, känns nog väldigt avlägset för dem. Så man kan säga att vi lever i skilda världar. Trots dessa svårigheter, förmår människorna ändå att skicka iväg glada leenden och varma ögonkast. De är hjälpsamma, utan att förvänta sig något i gengäld. Jag är imponerad av förmågan att hantera sin vardag med så små medel, hur skulle jag själv ha gjort?

Nu ska vi strax äta lunch. Nu på förmiddagen har pappa T jobbat lite. Lilla L sitter och pysslar på balkongen, och om en timme slutar barnen skolan. Stora E ska spela volleyboll på stranden med klasskompisar, och mellan-O brukar spela pingis eller bada efter skolan. Idag är första dagen utan bad för mig och Lilla L sedan vi kom hit! Igår tog vi en tuktuk till Krit’s Friendly Bar (som ligger på en annan strand) och blev nog lite mätta på värmen och solen. Senare i eftermiddag ska vi åka in till Old Town, som ligger på östra sidan av ön. Det pågår en festival där i dagarna tre, som vi tänkte besöka. I morgon åker vi till Krabi för att förlänga vårt visum, och då passar vi även på att besöka Tiger Temple.

Ofrivillig exponering 1.0
Denna del har icke sett solljus speciellt ofta.
Ny bikini kan ställa till en del för solskygg
del av kroppen. #härkommerdetattfjällas

Vill nog helst vara någon annanstans.

Ofrivillig exponering 2.0

Ha det bra!

/ Linda

Hallå folket!

Äldsta ungen här. Hur är det med er i värmen? Hört att temperaturen har överskridit nollan… Själv sitter jag på balkongen och avnjuter en glass, sällan… Jag har det bra här i södra Asien, inga måsten (förutom plugget då såklart) och det största problemet är egentligen sanden som kommer mellan tårna. Dagarna ser nästan likadana ut varje dag. Måndag, tisdag, onsdag upp klockan halv 7 för fotboll. Torsdag och fredag upp halv 8, då skolan börjar 9. För er som undrar har jag med egen planering hit och jobbar med den under lektionerna. Proven som jag har skickas ner hit, väldigt smidigt. Efter plugget blir det oftast bad i poolen med Sascha och fler. Jag saknar inte Sverige så mycket faktiskt. Såklart kompisarna och min egengjorda köttfärssås, men hade rent krasst kunnat stanna här livet ut. Kompisarna kan väl komma hit? Sol och bad vinner nog över vädret där hemma nu.

Jag har faktiskt testat beachvolleyboll också. Jag och några kompisar deltog i en turnering på andra sidan av stranden där vi placerade oss riktigt bra för att aldrig ha spelat beachvolleyboll tillsammans innan. Jag kunde inte ens slå en bagger timmen innan.

En o annan fritering har man ju också fått. Brände mina vader under beachvolleyboll- dagen med tanken att ”Vem bränner ens vaderna? Solen når ju inte dit?”. Jo, det gjorde den. Rätt mycket.

Sedan har vi snorklat (eller ja...) också. Jag tycker det var rätt dålig tur faktiskt. Inte så mycket tid till snorkling och när man väl snorklade så vart det inte så mycket fisk att se. Sen simmade vi in i någon grotta också. Jag skippade tyvärr flytvästen, mamma och pappa hurrade inte direkt efteråt…  

Med allt detta sagt kanske ni förstår hur mycket jag gillar (läs ÄLSKAR) detta land. Hit ska jag nog när jag blir stor. Men jag vill till USA också. Och Afrika. Och Australien. Sen vill jag nog bli polis, eller kriminolog. Och så ska man utbilda sig till det. Kommer jag hinna med allt? Det är så mycket jag vill hinna med.

Ha de fint i sommarvärmen / Ebba

Fotboll och träning i tropikerna

Hej

Här på ön är träningsfliten hög bland alla longstay-gäster. Det finns all typ av träning man kan tänka sig. Vi är inte sämre än alla andra utan vi tränar på rätt hårt. Men vi tränar oftast själva och medverkar inte i gruppträningarna. Hederlig distanslöpning och intervallöpning som kryddas med lite styrketräning för våra klena överkroppar. Det är jobbigt, effektivt och lagom tråkigt. Det är dock rätt kul när man börja se lite förbättring i löpningarna och när man tappat nåt kilo. Vi kämpar på!

För ett par dagar sedan fick jag äntligen följa med på Olles fotbollsträning och förevigade detta med några bilder.