Badet, stränderna och vännerna

Hej igen...

Jag har verkligen slarvat med bloggen denna resan. Jag har inget att skylla på mer än ren lathet. Tid har vi garanterat även om dagarna går rasande fort. Våra dagar handlar om i stort sett samma saker. Vi badar varje dag, vi besöker olika stränder och olika hängställen. På våra tripper hänger Ubbe, Anna och kidsen med sedan en vecka tillbaka. De ska vara här nästa vecka med. Mycket trevligt!

Vad har då hänt sen sist?

Olle är pigg igen och har ätit upp sig till normal storlek igen.
Ebba och Olle har gått en vecka i skolan och trivs bra. De har även tränat fotboll en vecka i English Soccer School International Lanta. De kommer ha rätt så tuffa veckor framför sig då de tränar tre morgonpass i veckan före skolan. Det är 30 grader varmt redan klockan 8 på morgonen så det krävs att de sköter sin vätska, annars är det kört. Skolan ligger runt knuten så dit går dom varje morgon, till fotbollsträningarna åker dom buss.


Lisa är sig lik, glad för det mesta. Snubblar på allt, spiller mat på kläder, tappar besticken på golvet osv. Hon vill också alltid sitta på axlarna så fort vi ska gå någonstans. Det är trevligt fast lite svettigt när det är så varmt.

Arjeplog-Magnus och hans barn har sedan några dagar flyttat in i grannlägenheten. Samma grannar som sist vi var här. Arjeplog-Nina (Arjeplog-Magnus fru) kommer ner om ett par veckor. Riktigt roligt att umgås med dom igen. Magnus tog med Ubbe och mig på yoga i eftermiddags!! Det finns (tyvärr för er andra) inga bilder från detta spektakel så ingen får nånsin se hur vi såg ut.

Nu är det dags att sova, imorgon klockan 07.00 ska vi ut och köra intervaller på stranden.

Godnatt!

Olle på samling i salan

Ebba i salan 

Häng

Lagbild

Häng

Lisa med en misstänkt havspissare bakom sig!

Badpojkarna Olle, Hugo och Jona

Badfamiljen

Klätterapan

Denna snygga hatt ligger numera på andamanska havets botten

"Sitta på dina axlar pappa"

Alla är friska och krya...

Efter några dagar med samtliga familjemedlemmar friska, börjar livet gå in i nån form av dvala. Vi går upp hyggligt tidigt på mornarna. Redan kl. 07.00 har jag och Linda varit uppe! Kors i taket!
Det är härligt att gå ut på balkongen och vakna till. Det är inte riktigt lika varmt då och det är trevligt att höra alla fina fåglar starta upp sina dagar.

Balkong-selfie

Annars blir det många restaurangbesök och mycket god mat. Barnen äter bättre thaimat denna resan än förra. Till och med Ebba kan äta en padthai. Vi håller oss till nyttigheter hela denna veckan då jag antar att nästkommande två veckor inte blir jättenyttiga. Då kommer Anna och Ubbe med kids till Koh Lanta och bor ett par hundra meter från oss. Jag tror inte Ubbe slutat tycka om "att ta en bägare" under de två sista veckorna vi inte setts.

Lisa pussas

Lisa går runt och pussar mig och Linda stora delar av dagarna. Hon gillar det!

De stora tjejerna 

Dagen spenderades på detta fantastiska ställe. Where else på stranden Klong kong. Ett riktigt hängställe som vi varit vid tidigare. Rätt trevligt att ligga i skuggan i en sala med denna utsikten. 

Uppdatering från en sliten pappa

Kaos i tropikerna

Efter ett par dygn på resande fot så kom vi äntligen fram. Mycket verkar vara sig likt uppe vid huvudgatan, bara några restauranger som försvunnit och nya kommit till.

Veckorna innan avfärd har inte varit bra som jag skrev i mitt tidigare inlägg, influensa på både Ebba och Olle. Olle hade influensa fram till nästan en vecka innan avfärd, direkt efter influensan fick han blåsor i munnen och på läpparna. Det kan låta larvigt men han ser för jäklig ut och jag förstår att han måste ha skitont. Resan var tuff för honom och han har inte fått i sig tillräckligt med vätska. Mat har han inte kunnat äta så mycket den senaste veckan, men han har ändå druckit okej. Men under resan fick han blåsor på tungan som gjorde att han inte kunde få i sig tillräckligt med vätska.

Direkt när vi kom ner så gick vi till apoteket. Apotekartjejen hade en bror som var läkare, hon ringde in honom då hon tyckte Olle såg uttorkad ut. Han kom efter några minuter och vips så satt vi på hans mottagning. Det slutade med att Olle fick dropp för uttorkning. Efter nån timme tyckte doktorn att Olle skulle åka till hans andra klinik och spendera natten där. Sagt och gjort kom en ambulans med blåljus och hämtade upp Olle och mig.

Jag låg hela kvällen och petade i Olle vatten med en 10 ml-pipett utöver droppet. Han somnade runt midnatt och har i skrivande stund sovit 4-5 timmar.

Här ligger vi nu klockan är 05.49 och jag vaknade runt kl 04 och har inte sovit sen dess. Jag ligger nu och lyssnar på en tupp som galer (heter det så?) nedanför kliniken. En böneutropare har börjat gapa med jämna mellanrum och ett djur som gapar till då och då inne! i rummet. Bilar har börjat köra lite smått utanför.

Detta var såklart inte starten på resan vi hoppats på men förhoppningsvis får vi åka hem under morgondagen.

Kaos i tropikerna dag 2

Efter ett par timmars sammanhängande sömn i natt så är det åter natt på Aqua Medical Center som numera är mitt och Olles tillfälliga hem.

Vi blev tvungna att stanna ytterligare en natt för Olle inte fått i sig tillräckligt med vätska och näring.

Dagen har varit rätt jobbig och Olle har haft så ont hela dagen. Varje droppe vatten har varit en pina och medicinen har inte gått att få i honom. Han har nu legat med dropp i ett drygt dygn samtidigt som jag försökt peta i honom ytterligare vatten. Under dagen har jag lyckats med att få i honom ca 20 cl vatten med en 10 ml-pipett.

Känslan av att vara otillräcklig har sköljt över mig några gånger idag och den känslan är för mig fruktansvärd. De allra flesta problem man har med barnen kan man alltid lösa på ett eller annat sätt. Denna gången står jag maktlös och kan inte göra mer. Om jag skulle kunna, skulle jag plocka ut varenda blåsa och sår han har i munnen och slänga in i min egen mun, men det funkar ju tyvärr inte så.

Under sena eftermiddagen kom Linda, Ebba och Lisa och hälsade på. Jag passade då på att gå ut och äta dagens första mål mat, fried chicken med pommes, riktigt äckligt var det! Jag märker att min egen mat och sömn- depå börjar tryta. Huvudvärk hela dan idag. Konstigt! Jag tjatar på Olle att han ska dricka, så sköter jag det inte på mig själv! Typiskt mig!! Ingen aptit och de få timmarna av sömn blir utspridda över hela dygnet.

Dagen blev åter kväll och den snälla sköterskan, som förövrigt kallar Olle för Superboy, skulle få hem en bedövningskräm som Olle skulle gurgla och svälja. Stor chans att han får in det i munnen, tänkte jag. Han skulle ha krämen i munnen i 2-3 minuter med!!

Samma procedur igen, pipett, in i munnen, säga till att behålla det i munnen ca 25 ggr, ”bit ihop”, ”vi leder med 1-0 i 93:e”, häng i”. Han vägrade såklart att svälja krämen men den bedövade munnen och tungan direkt ändå. Äntligen!!! Direkt efter så drack han ca 25 cl vatten, tog sin medicin, sen tog jag den halvt smälta vaniljglassen och sprutade in med pipetten. Han åt upp nästan hela glassen!!

Han somnade kort därefter och jag hoppas han sover bra hela natten.

Första känslan av hopp det sista dygnet och tårar av maktlöshet byttes mot tårar av glädje.

Då jag inte sovit många timmar sen vi vaknade i Malmö i lördags är jag rätt trött och sliten men har väldigt svårt att sova. Detta måste bli bra innan jag kan känna lugn.

Jag hoppas på lite trevligare inlägg nästa gång.

Tuppjäveln

Vem äger en tupp som gapar från kl 05.00 varje morgon. Må en av öns alla kungskobror sluka fjäderfät omgående!!

Olle

Jag ligger här på kliniken i en soffa som är ca 120 cm lång och inte har så mycket att göra mellan ”matningarna” tänkte jag att presentera Olle för er som inte känner känner honom så bra.

Sedan Olle var liten har han alltid varit en väldigt snäll pojk. Han har alltid dragit sig undan när det blivit för stimmigt och ville inte vara med om lekarna blev för fysiska. Detta drag har han fortfarande.

När han spelar fotboll och innebandy tycker jag nästan alltid att han är för snäll. Han säger att han inte vill skada nån. Detta är en balans som många barn har inom idrotten, antingen spelar man fult eller går man inte in i några närkamper. Han ville inte fortsätta spela hockey när han var liten för det var lite för gruffigt.

Ett år gick han på typ idrottsskola, där han fick prova på olika idrotter. En av idrotterna var judo. Redan dagarna innan sa han att han inte ville gå men vi sa att han skulle prova en gång. Det slutade med att han började gråta när han fick brottas mot (såklart) den störste pojken i sällskapet.

Nu kommer jag till mina funderingar kring honom:

1. Dagen innan nyårsafton 2011(tror jag det var) var vi hos härliga familjen Ryden i Kungälv. Barnen sprang omkring och lekte och plötsligt hördes en jäkla smäll och ett skrik som inte helt vill försvinna ur medvetandet. Olle skulle stänga en trappgrind på övervåningen och hela grinden lossnar och Olle liksom seglar på mage på grinden ner. Det slutar med att Olle spräcker hakan och blodet sprutar och ilfart till lasarettet.

2. Året efter(tror jag det var) följde Olle med en kompis till hans farmor efter dagis. Ett telefonsamtal senare så har Olle ramlat ner från deras soffa och slagit i ögonbrynet i ett bordsben och det sprack. Ilfart till vårdcentralen för att sy ihop ögonbrynet.

3. Idag. Tre dagar och två nätter i skrivande stund på klinik i Thailand. Dropp, medicin och allmänt jävligt.

Varför händer såna här saker den lugnaste pojken?

Är han klantig?

Skulle det vara bättre om han slog sig lite lagom hela tiden?

Frågorna är många, men jag skulle inte byta ut honom för allt smör i Småland!

Första veckan

Snart har vi varit här i en vecka och veckan hör bjudit på både trevligheter och mer jobbiga saker.
När vi kom hit så gick vi till ett apotek för att få hjälp med Olle. Under resan hade han fått hela tungan full med blåsor och hade svårt att få i sig vätska. Apotekar-tjejen hade en bror som var läkare, och vips så var vi hos honom för han tyckte Olle såg sliten ut.
Det slutade med att Olle fick stanna på kliniken i två nätter för att han var uttorkad. Det var inga roliga dagar men han kurerade sig och nu är han på benen igen, bara något tunnare. Tur han har sin fars grävlingkropp så han har lite att ta av när sådana här saker händer.

Sliten pojk!

Lite piggare och på väg hem

Hela denna soppa har inte varit rolig för resten av familjen men nu som sagt är vi på banan igen. Jag låg mer eller mindre sömnlös dessa två nätter och jag skrev några rader som jag publicerar i annat inlägg. Grymt sliten, trött och orolig!!

De senaste tre dagarna har inneburit bad, sol, träning, päsning och mat, precis som livet här ska vara. Livet här på Koh Lanta är väldigt lugnt och man väljer själv vilket tempo man vill hålla. Familjen Lövdahl är inte kända för att hålla högt tempo på lediga dagar, och vi fortsätter i samma anda. Nu är det dags för middag. Frågan är om det blir räkor idag igen. Jag kanske ska prova nåt annat djur?