Halvtid

Halvtid

Hej! Vi har klivit in i mars månad, och det innebär att vi är inne på andra halvan av vår vistelse på Koh Lanta. Temperaturen har skruvats upp ett par grader och vi har nu runt 35 grader. Havet svalkar minimalt, med sina 33 grader... Vi håller oss i skuggan eller inomhus, men värmen tar på krafterna ändå. På kvällarna är vi inte långlivade. Sängen lockar tidigt, och innan klockan 22.00 har ofta hela familjen stängt ögonlocken. Mars månad innebär också att antalet människor på ön har minskat markant! Vid löpturen på morgonen är det väsentligt färre antal morgonpigga flanörer längs stranden. Koh Lanta har gått in i lågsäsongen, och vi har en månad kvar på denna lugna ö.

Selfie med solbadande Lisa i bakgrunden

Hårt liv

Olle och kompisen Jonah på Lanta Animal Welfare

Det tog några veckor att hitta lunken här och lämna en anstormning av måsten bakom sig, för min del. Ett ständigt flöde av planering, logistik och jakt på tid som inte finns sätter sina spår i en trött hjärna. Det finns en lösning på detta - inte helt ovanliga - problem: minska på antalet måsten, och det är jag fullt medveten om. Men det är inte så lätt. En annan lösning är ju att ta en time out på en avlägsen ö. Inte helt enkel att iscensätta, men den här gången gick det ju bra. 

Sandslott is in the making

  

Klart att flytta in

Byggarna

Krit's Friendly Bar på Klong Khong

Stora E o mellan-O jobbar på under veckorna. Det är de som har mest att göra av oss. Skolan tar sin tid, och de jobbar på med de planeringar som skolan hemma i Sverige har skickat med. Lärarna på Lilla Svenska Skolan har gett beröm till våra duktiga lärare på Parkskolan i Bodafors. Tydliga instruktioner och bra samarbete. Jag är glad att barnen har fått möjlighet att göra den här resan. Detta kommer våra barn att ha nytta av i framtiden, de får med sig massor av erfarenheter och verklig kunskap om hur verkligheten kan se ut för andra människor. De får lära sig om en annan kultur. 

Att vi befinner oss i ett av världens länder som inte har demokrati och som saknar sociala skyddsnät märks då och då. En thailändare får 500 baht i månaden i pension! Det motsvarar ca 125 kronor, och räcker inte alls långt, trots de låga priserna (500 baht räcker till en måltid för två västerlänningar, typ). Vill man genomföra något som kräver lite administration och byråkrati - som att få beviljat att bygga ett hus - får man räkna med att ge en hel del extra ’under bordet’. Vardagen är tuff för thailändarna, och mycket handlar om att lösa sina dagliga behov, såsom att ha pengar till mat och vatten. Nästa steg, att skaffa sig ekonomisk trygghet, kommer senare på prioriteringslistan. Och ytterligare, att prioritera sina drömmar och självförverkligande, känns nog väldigt avlägset för dem. Så man kan säga att vi lever i skilda världar. Trots dessa svårigheter, förmår människorna ändå att skicka iväg glada leenden och varma ögonkast. De är hjälpsamma, utan att förvänta sig något i gengäld. Jag är imponerad av förmågan att hantera sin vardag med så små medel, hur skulle jag själv ha gjort?

Nu ska vi strax äta lunch. Nu på förmiddagen har pappa T jobbat lite. Lilla L sitter och pysslar på balkongen, och om en timme slutar barnen skolan. Stora E ska spela volleyboll på stranden med klasskompisar, och mellan-O brukar spela pingis eller bada efter skolan. Idag är första dagen utan bad för mig och Lilla L sedan vi kom hit! Igår tog vi en tuktuk till Krit’s Friendly Bar (som ligger på en annan strand) och blev nog lite mätta på värmen och solen. Senare i eftermiddag ska vi åka in till Old Town, som ligger på östra sidan av ön. Det pågår en festival där i dagarna tre, som vi tänkte besöka. I morgon åker vi till Krabi för att förlänga vårt visum, och då passar vi även på att besöka Tiger Temple.

Ofrivillig exponering 1.0
Denna del har icke sett solljus speciellt ofta.
Ny bikini kan ställa till en del för solskygg
del av kroppen. #härkommerdetattfjällas

Vill nog helst vara någon annanstans.

Ofrivillig exponering 2.0

Ha det bra!

/ Linda