Sammanfattningen

Då var nio veckor till ända. Nio veckor av sol, värme och trevliga upplevelser. Hur sammanfattar man detta? 

Eftersom Koh Lanta ligger lite taskigt till på kartan blev resan ner en låååång resa. 

Snöstorm i BodaX när vi vaknade avresedagen. Tåg ner till Köpenhamn med en liten nervös oro för haveri hos SJ. Signalfel är ju ett av de vanligaste orden SJ ropar ut i högtalarna. Resan gick bra ner till Kastrup, det enda jobbiga var att när vi skulle checka in bagaget, så vägde två väskor för mycket - vi var tvungna att packa om när vi stod framme vid incheckningsdisken. Efter vi lyft från Frankfurt, blev Lisa planenligt trött och somnade på golvet framför våra fötter. Perfekt!!! Hon sov där någon timme tills fräulein flygvärdinna kom och på ett barskt tyskt sätt sa till oss att där nere på golvet kunde das mädchen inte ligga. Om planet skulle komma in i en luftgrop kunde das mädchen åka upp i taket. Nicht gut! Linda fick äran att ha henne i knät. Väl framme i Bangkok gick vi in den berömda värmeväggen. Sedan dess har vi inte haft strumpor eller skor på oss. 

Tiden på Koh Lanta började med att barnen hade semester de första tre veckorna. Sol och bad varje dag och några utflykter. Snorkling och elefantridning är väl de två utflykter som är värda att nämnas. Efter att Ebba och Olle började skolan blev vardagarna lite mer inrutade och deras skoltider fick styra oss på vardagar. Linda och jag har ofta varit vid havet på förmiddagar och gått hem till lägenheten när Lisa ska lunchsova. Då har vi passat på att hänga på balkongen och läst, kollat nätet eller slumrat till. 

Luncherna har oftast intagits på tidigare nämnda "verkstan". Mycket gott och prisvärt. Middagarna har vi varit ute och ätit 4-5 gånger i veckan. Vi har hittat ett par bra ställen som vi besökt fler än en gång, annars har vi provat rätt många olika restauranger. 

Några andra reflektioner om Koh Lanta är att folket där är fantastiskt trevliga. Inga jobbiga säljare eller taxichaffisar som tjatar sönder folk. 

Linda och jag har tränat bra under hela perioden. Vi har tränat två dagar sen tagit ledigt en dag osv. Ena dagen har vi sprungit 30-50 min, andra dagen intervaller och styrka. Detta har gjorts på stranden i solen, ca 35-40 grader säkert. Vi är nöjda med oss själva att vi hållit diciplinen under hela perioden och inte fuskat någonting. 

Nu ligger vi alla på hotellet i Bangkok och äter godis. Vi kom hit runt kl 19 ikväll och gjorde ett tappert försök att ge oss iväg med taxi på Bangkoks gator när vi kom hit, men ångrade oss efter 400 meter när vi bara satt i bilkö hela tiden. Vi misstänkte även att taxichaffisen ringde någon form av  motsvarande heta linjen samtidigt som han körde i detta bilkaos. Inget bälte på någon av oss, och Lisa i famnen - då kändes beslutet att åka tillbaka till hotellet bra. 

I morgon väntar det långa flyget till Frankfurt, jobbigt! Bara att bita ihop. Vi kommer enligt plan till Köpenhamn imorgon kväll och tar in på ett hotell där. Sen tåg hem på onsdag. Då tar vårt härliga äventyr slut för denna gången. Då kommer vi hem till BodaX igen och får spåna på nya äventyr.

Vi från bloggredaktionen tackar ödmjukast för alla roliga, trevliga och fina kommentarer om det som skrivits. 

Vi ses snart!

Lisa sov vid ovan bild.

Sömnlös i tropikerna

Klockan är ett på natten och jag insåg redan för en timme sedan att det skulle bli svårt att somna inatt. Här ligger jag och lyssnar på de djupa andetagen från de andra i familjen. 

Undra vad de drömmer om... 

Linda drömmer säkert om morgondagens löprunda. Vi har ökat den i längd den sista tiden så den är rätt krävande i värmen. Hon avslutade kvällen med att oja sig om detta. Hon drömmer säkert också om Sverige. Familjens logistiker börjar nog redan fundera ut hur vi ska packa väskorna och vilka kläder som ska användas på hemresan. 

Ebba drömmer säkert om att vi hinner komma hem till fotbollsträningen nästa onsdag. Om allt går som det ska är vi hemma på eftermiddagen. Då hinner hon dit. Ropa Hej! Här är jag igen, till sina kompisar som hon saknar så mycket. Vilken syn det kommer bli!

Olle vet jag att han drömmer, för han pratade precis i sömnen. Jag hörde inte vad han sa men troligen spelade han boll. Han liksom jag brukar drömma om detta. Ofta möter jag ett inlägg på volley och sparkar till, Linda har blivit offer några gånger. Han kan även drömma om sitt FIFA 15-spel. Han saknar att att spela FIFA samtidigt som han facetimar med sin stora kusin Melker. De kan sitta i timmar. Prata om spelare, taktik och gnabbas om vilka som är bäst, Man United eller Liverpool. 

Vad drömmer Lisa om? Svårt att veta vad som rör sig hos en sån liten person. Kanske drömmer hon om havet. Eller om elefanter. Eller om farfar. Eller om sin mamma. Eller om sitt blåa hus i BodaX. Kommer hon ihåg det? Kommer hon ihåg att hon tog sina första steg där för tre månader sedan? 

Vi har fortfarande några härliga dagar kvar innan vi summerar resan men tankarna börjar hitta tillbaka lite igen till Sverige. Renovering, fotbollsträningar, jobb, familj, vänner mm. 

Vi har en påsk att se fram emot när vi kommer hem. Det kommer bli trevligt att träffa familjen och vänner igen. 

Vi har bestämt att vi kommer inte att äta ris eller kyckling i någon form under hela april. Ägg är det närmsta en kyckling vi kommer äta under påsken. Tur att inte själva fjäderfät behöver ätas då. 

Nähä... Nu är det dags att göra ytterligare ett försök att sova. Undrar vad jag kommer att drömma om? Alla mina drömmar kanske redan har slagit in? Dags att skaffa sig några nya?

Sov gott

Om Tid som fanns och finns

Kaffe på balkongen, barnen i skolan och T och lilla L sover... Böne-utroparen hörs ensligt över husen, och fåglarna sjunger ikapp i det skuggande trädet framför lägenheten där vi bor. Jag får en surrealistisk känsla av att tiden galopperar och den gör mig orolig och vemodig. Det är ju liksom inte så mycket att göra något åt - tiden går inte att stoppa och ögonblick går inte att frysa - det kan ingen göra. Det är nog den enda form av total rättvisa som finns på vår jord? Men man kan ju alltid försöka.

Nyss (känns det som) hade vi oceaner av tid framför oss. Vårt sätt att försöka stoppa tiden blev denna utpost, så långt hemifrån. Här är livet lite enklare. Om man (som jag), gillar att falla från omständighet till omständighet, och låta livet bygga sig självt (och ändå känna att man gör något av tiden man har fått), har detta varit ett av de bättre ställena att göra det på. Ingen fokus på tvätt, städ, socialt liv, barnens aktiviteter, funderingar kring arbete, renovering, framtida projekt eller vad som varit. Bara ta dagen som den kommer - på riktigt. Det har jag nog aldrig gjort. 

Vi var alla spända inför att vara borta så länge - barnen har ju bara kunnat följa oss i det här, och varit utlämnade till att vi ser till att det ska bli bra. Och att vara utlämnade till varandra har varit bra. 

Om man (som Stora E), till naturen är självständig och ständigt söker sig framåt, nästan stångar sig... har denna 'påtvingade' paus fört henne närmare igen. Hon vet att vi finns där och till och med uppskattar det emellanåt... 

Om man (som Mellan-O), till naturen är reserverad, allvarsam och försiktig... har många tillfällen här puschat honom försiktigt framåt. Han vet att han klarar sig själv i många nya situationer.

Och Lilla L har bara fått växa, utvecklas, tulta omkring och upptäcka. Kanske att hon har fått lära sig några andra ord än hon skulle gjort hemma: 'tuk-tuk' finns numera i hennes repertoar och hon vevar entusiastiskt med tillhörande ljud-effekt, till ord som 'vågor' och 'elefant'.

Men oceanerna av tid ebbade ut, och nu återstår endast en vecka. En tunn rännil, som snabbt försvinner ut i sanden. Vi försöker ta hand om den på bästa sätt, även en liten strimma är ju tid som kan skapa minnen som består. Ingen anledning att tänka på den hägrande hemresan, den är ju ändå inte Just Nu.

Nu vaknade Lilla L, dags att upptäcka världen. På nytt!

// Linda

Slumrande T

Nyvaken Lilla L

Utskälld i tropikerna...

Ja, då har det hänt... 

Sverige har en människoart som jag inte är helt säker på är så vanlig runt om i världen. Arten är unik på ett sätt som är svår att förstå. Arten är av manlig form och har funnits i Sverige i ca 60-70 år. De allra flesta jag känner är väldigt trevliga och går mer eller mindre att föra en dialog med. Men det finns även en betydande andel som får mig att vilja spy! 

Det handlar såklart om mannen, den i sin egen värld jordens medelpunkt. Den som vet att Hans åsikter är dom rätta, de som inte håller med Honom har fel!, Han är klok för att Han har gått i "livets hårda skola" och förmodligen har Han alldeles för små badbyxor samtidigt som Han bär sina tusenlappar i en magväska på sin solsemester. Detta pga att alla andra är tjuvar och vill åt allt just Han äger. Bredvid står frun som inte har haft några åsikter på 45 år för de har Han haft åt henne. Hennes enda intresse är att sola sig så brun att hennes mockajacka från 90- talet ser blek ut i jämförelse.

Då till dagens händelse, vi har precis fått besök av trevliga familjen Spångberg från Gnosjö. De har suttit på vår balkong i 4-5 minuter. Barnen leker med en boll nedanför vår balkong och har kul. Detta är för båda familjerna och för många andra en helt vanlig lek. Inte den typiska pojkleken "springa och jaga varandra och skrika allt vad vi kan- leken". De stod och passade bollen mot sidan på vår balkong.

Då stiger Han fram, mannen som troligen har för små badbyxor. Fly förbannad på oss föräldrar. Hur kunde vi låta våra barn spela boll bredvid där dom satt och hade "ägarmöte". Ett möte för dom som äger lägenheterna där vi bor. Han hade nu fått nog över alla barn som leker utanför Hans nya lägenhet sedan fem månader. Nu fick det vara ett slut på detta ligistbeteende. Bollar för ju ett jävla liv när dom studsar mot marken. Och det borde ju vi förstå. 

På "ägarmötet" satt fem stycken alldeles för rynkiga män från Stockholm, där statistiskt sett en av dom  stämmer överens med ovan beskrivning. De har nu lagt ut en förmögenhet på en lägenhet på lugna Koh Lanta på ett av de barntätaste områdena som finns på ön. Lite research arma stackars "ägarförening"! Vill ni ha tyst omkring er finns en hel djungel att bygga en jättestor bungalow i! 

Vi blev såklart helt paffa över detta otrevliga sätt så vi visste knappt vad vi skulle säga. Mannen från stan fortsatte spy på oss föräldrar att vi borde fattat att barnens beteende inte kunde fortgå för det störde detta viktiga "ägarmöte". Tyvärr kom vi inte för oss att på ett rationellt sett argumentera emot. Vi har tidigare inte upplevt att vi behövt tänka i dessa banor under vår tid här. Det enda konstiga vi upplevt här är en man, som är av samma art på något sätt fick sin unga thailändska fru att putsa hans cykeltrampor idag!! 

Annars har kvällen varit mycket trevlig tillsammans med familjen Spångberg. Vi hoppas vi hinner med ytterligare någon middag innan äventyret är slut. 

Må väl!

Citaten och tjaten...

När vi nu levt ihop så här tajt i snart sju veckor har vi kommit fram till att vi sagt samma saker alldeles för många gånger, alltså tjatat. Varför blir man tvungen att tjata? Jo, de stora barnen har en förmåga att inte göra sånt som är självklart för oss vuxna(iaf för Linda;-p). Tex hänga upp blöta badkläder, handduk, borsta tänderna vid läggdags(jo, ni läste rätt). För Lisa krävs det inte bara en verbal attack för att hålla henne i schack. Henne måste vi kolla upp med jämna mellanrum och lyssna så att ljuden låter bekanta där hon befinner sig. 

Här kommer ett axplock av många gånger sagda citat från oss på vår resa:

Föräldrar till Ebba:

- ska du verkligen ha den tröjan till de byxorna?

- stäng av Ipaden!

- sluta kaxa!

- ät upp maten!

- häng upp din blöta handduk/dina blöta badkläder!

- drick vatten

Föräldrar till Olle:

- gå och borsta tänderna!

- gå och kissa innan du somnar!

- lägg ner ipaden nu!!!

- du måste schamponera håret när du duschar, du kommer få rastaflätor snart!

- har du några läxor?

- om du någonsin vill spela iPad igen, sluta tjata!

- häng upp din blöta handduk/ dina blöta badshorts!!!

- borsta av sanden från fötterna

Föräldrar till Lisa:

- sluta pinka på golvet!

- riv inte ner badväskan hela tiden!

- ät inte skalet på vattenmelonen!

- tugga ordentligt

- sluta öppna brunnslocket(på balkongen)

- ryck inte bort orkidéerna!

- klättra inte upp på bordet!

- ät inte sand

- sluta riv mitt sandslott

- riv inte ner allt i affären

- rota inte i sophinken!

Barnen till föräldrarna:

- snabba dig(till Linda)

- vad ska vi äta?

- måste vi äta thaimat?

- jag är godissugen!

- får jag en glass???

Jag antar att ovan tjat är en del av livet med tre barn, av olika ålder och personligheter. Det viktigaste är att vi alla fem har det riktigt bra ihop här, trots att vi bor i ett rum och kök i nio veckor. Vi har (precis som vi önskade innan resan) fått umgåtts mer med varandra än vi hade gjort hemma. Hemma är alla måsten såklart den stora tidstjuven. Även om vardagen hemma är både rolig och givande, har det varit skönt att lämna den för en tid och bara umgås med varandra. 

Trevlig helg!

Vardagen

Vi har nu nästan exakt tillbringat 2/3 av vår tid här. Vardagen är hittad sedan länge, de thailändska kläderna är numera ett normalt plagg. Det thailändska bryggkaffet, boncafe, funkar alldeles utmärkt nu när vårt svenska kaffe är slut. Livet på Southern Lanta har blivit en härlig vardag som vi kan styra som vi vill. 

Några saker som satt sig är, jag tränar två dagar, är ledig en. Distanslöpning+styrka första dagen, intervaller+styrka andra dagen. Lunchen äts varje dag på "verkstan", en restaurang/moppeverkstad rakt över gatan. Den rekommenderades av många och vi har nu ätit där varje dag sedan barnen började skolan. En dam som gör långkok, chicken cashew!! Den absolut godaste thaimat jag ätit. Linda och jag beställer varsin tallrik, varje gång kommer den vänliga damen med ytterligare en tallrik till Lisa. Vi betalar 70 baht/portion(ca 17 SEK), inget för Lisas mat. Den som besöker Klong Dao på Koh Lanta måste besöka detta ställe.

Vi har dock fortfarande några större val inför dagarna att göra:

- ladda bryggaren med fyra eller fem koppar kaffe till frukost

- gå till stranden efter frukost eller senare

- äta glass med barnen efter skolan, 10 baht/kula (ca 2,50 SEK)

- äta middag ute eller göra något hemma

Några bilder från tiden som gått

Det har hänt något med Ebbas hår här, luftfuktigheten gör hennes hår lockigt.

Tittut är roligt alla dar i veckan

Dessa bilder ser man hela tiden, nu har även jag med publicerat en.

Lisa visar tydligt när hon är trött.

Ergonomisk skolbänk.

Nöjda barn 

Lisa hälsar mig välkommen tillbaka efter träning.

Lisa tränar på att äta själv, sanering krävs efteråt.

gått

Nyklippt i vår slappar-stol med leopardtyg

Det thailändska modet

För några dagar sedan besökte vi Saladan, den närmsta staden från oss. Dit åker vi och handlar mat och andra livsnödvändiga saker som kläder, fotbollströjor och solglasögon. 

Redan tidigt under vår vistelse här tyckte jag mig se några thai-servitörer bära ett par riktigt snygga och sköna thaibyxor. Sådana där vida och luftiga. Ett par såna ska jag ha tänkte jag! 

Sagt och gjort, jag stegade in hos en trevlig dam som sålde dessa typer av kläder. Köpte två par, ett par gröna och ett par röda. I vanlig ordning prutades priset ner till acceptabel nivå och jag kände mig nöjd.

Byxorna är mycket sköna, de andas så pass mycket så det känns knappt att man har några byxor på sig. Om man skulle få för sig att även blanda in det italienska modet(inga kallingar under) så skulle man nog känna sig fri likt en svala en tidig junimorgon.

Tillbaka till inköpsdagen, Linda tyckte byxorna var fina och passande till min gyllenbruna torso. Olle tyckte som vanligt inte så mycket, då hela hans modevärld består av fotbollströjor. Sen kom Ebba! Fly förbannad över mitt inköp. Efter hennes tillrättavisning gav jag henne ett löfte om framtiden med dessa byxor. De kommer endast att användas inne i vårt hus när vi kommer tillbaka till Sverige. Jag försökte förhandla fram att de även kunde få användas inom vår tomtgräns vilket skulle underlätta i sommar, detta nekades ovänligt och ytterst bestämt. Kommentarer som "jag har aldrig sett några fulare byxor" och "du ser inte klok ut" spyddes ut och stämningen blev lite kall för en stund. Jag försökte lösa situationen med alla pedagogiska kommentarer jag kunde hitta på, det slutade med att jag hotade med att dra in den dagens glassköp, vilket mildrade kommentarerna en aning. 

Det värsta scenariet är nog om jag befinner mig inne vårt hus bärandes dessa thaibyxor med inslag av det italienska modet, hör någon av mina fina ropa på hjälp ute från trädgården. Jag springer ut, kommer på mitt avtalet med Ebba, drar ner byxorna av ren respekt för avtalet. Samtidigt är det deltagarrekord på BSK:s tipspromenad som stormar förbi huset som en myrstig. Så kontentan blir, är det någon som ser mig springa naken på trädgården i sommar är det inget konstigt. Jag försökte bara rädda en familjemedlem i fara utan att bryta mitt avtal med Ebba.

Trevlig helg alla!

Vännerna på tredje våningen

Efter några veckor med våra norrländska grannar Magnus, Nina, Sacha och Jonah har de nu åkt hem. Väldigt tråkigt tycker vi då de har förgyllt vår tid här på bästa sätt. Barnen har badat, spelat kort, tränat fotboll och thaiboxning mest hela tiden. Vi saknar dom redan och hoppas vi kommer att ses någon gång inom en snar framtid igen.

Det thailändska stolpillret

På förmiddagarna brukar Linda, jag och Lisa gå ner till stranden och bada innan Lisas lunchlur. Där försöker Linda och jag bygga strandens finaste sandslott men vi får aldrig bygga klart då Lisa river våra konstverk. Hon gillar att sitta i hålen vi gräver. 

Igår på fotbollsträningen var Lisa lite klängig och ville helst vara uppe i famnen. Trots detta körde vi hårt med killarna och tjejerna på träningen.

Familjen Grek var hos oss för att gå ut och äta. När vi var ute och åt var Lisa jättevarm och hade feber. Det blev en snabb middag och vi kunde konstatera att Lisa hade 39,7 i feber. Vi köpte ett paket thailändska stolpiller och dom funkar bra. Vi hoppas på snabb bättring.

Febrig Lisa

Elefanten och flyttkaffet

De senaste dagarna har inneburit flytt till ny lägenhet och trassligt wi-fi. Bloggen har blivit lite lidande men nu ska jag bättra mig. Ska erkänna att detta inlägg skrevs nästan klart på datorn men blogger är inte särskilt användarvänligt så hela inlägget försvann. Lagom kul!

I söndags gick flyttlasset från våning tre till våning ett. Ett byte som som kändes jobbigt första dagen då vi bott in oss en månad på våning tre. Lägenheten är i stort sett likadan fast med annan inredning. Första våningen är kanske inte helt optimalt men vi har nu vant oss. De som äger denna lägenhet har odlat en djungel av växter på balkongen, detta är inte perfekt för att hålla mygg och annat borta. 

I måndags hade barnen studiedag, detta gjorde att vi stack ut på äventyr. Elefantridning och djungelvanding. Vilket äventyr det blev! 

Vi hade bokat en elefant, på den kan fyra personer sitta fick vi information om. När vi väl skulle hoppa upp på elefanten så var det bara tre personer som kunde sitta i sittkorgen på ryggen, den fjärde skulle hoppa upp på huvudet/nacken på detta enorma djur. Det blev jag som fick äran. 

Jag led av enorm träningsvärk i baksidor och skinkor, den gjorde inte mitt upphopp på elefantnacken direkt graciöst men upp kom jag. Något skakig med en nervöst fnittrande Linda bakom mig red vi in djungeln. Vi red upp för en stig som var hälften så bred som elefanten kändes det som, jag såg inte marken runt djuret och det kändes som vi skulle ramla över stupet hela tiden. Barnen tyckte det var spännande, Olle ville ibland hoppa av, Ebba trivdes och Lisa tyckte det var roligt när elefanterna tutade.

Efter en timme på nacken kändes mina skinkor mjukare, elefantens kotor i nacken fungerade som en massagestol när jag väl kunde slappna av där uppe.

Vyn från en elefantnacke

När vi åter var på markplan kollade vi in en kungskobra och en viper. Inga trevliga typer! 

Efter det så skulle vi titta på ett vattenfall inne i djungeln. 45 minuter vandring för att nå målet. Rätt in i djungeln bland alla möjliga farliga djur. Det tog runt 10 min innan gruppen stannade för att det låg en orm bredvid stigen vi gick på. Guiden sa att ormen hette "kivi", man dog inom 30 min sa han så vi smet förbi den utan att stanna för att föreviga den på bild. 

Suddig bild från djungeln

Bad vid vattenfallet

Vi kom dock hem välbehållna och nöjda över äventyret.

Nya rutiner

Drygt en tredjedel av vår tid här har gått! Tre veckor tillsammans har vaggat in oss i en slö vardag, de stora frågorna har varit: 

- är alla insmorda?

- thailändsk eller västerländsk mat?

- bada i poolen eller i havet?

- frukost undanplockat, elva-kaffe uppdrucket och familjen redo för bad före tolv?

- Lisa sova före eller efter bad?

- fånga solnedgången på stranden eller skjuta på middag till efter solnedgång?

- träna på morgonen eller sena eftermiddagen?

Som den vane-människa man är, har vardagen fått bygga sig själv efter de behov vi har haft. Lata förmiddagar med häng på balkongen, sedan svalka i havet/poolen, sedan middag på stranden, med solnedgången för ögonen. Dessförinnan/därefter träning. Ibland utflykter. Ungefär så.

Så. Plötsligt. Ställs allt detta på ända. I ett dråpslag förändras vår tillvaro brutalt. Dagarna blir aldrig desamma, över en natt är vår vardags-rytm ett minne blott:

Barnen börjar skolan. 

Man måste istället konstatera att vardagen har ersatts av:

- ett konstaterande av att solkräm knappt behövs längre

- eftersom barnen nästan uteslutande äter thai-mat på skolan, får de välja västerländskt när de vill

- vår äldsta dotter har plågsamt blivit påmind om att poolen på Southern Lanta inte för intet kallas 'öron-poolen', så havet blir nog ofta det logiska alternativet i fortsättningen

- inga lata förmiddagar på balkongen - istället följa våra barn till skolan före 9, sedan låta Lisa ströva vid havet + bada någon timme eller två

- Lisa sover i sin säng i vår lägenhet - i flera timmar!!! 👍

- middag före solnedgång funkar bäst för små, trötta bebisar. Och även de stora barnen mår bra av att få lite energi då.

- frågan om morgon/sen eftermiddagsträning kvarstår.

I helgen flyttar vi ner två våningar, ytterligare ett avbräck i vår lata vardag. Kommer att sakna vårt 'hem' (ingen skräll). Får klamra mig fast vid några kloka ord om att 'hemma är, där de du älskar är'...

MEN - den stora frågan kvarstår: HUR går det med elva-kaffet???

/ Linda

En nyvaken Lisa

Kobran, geckon, vaxproppen med mancold.

Idag var första dagen i skolan för Ebba och Olle. De har sett fram emot att börja skolan den senaste tiden. Att bara hänga med morsan och farsan är väl inte det roligaste i världen längre!? Ebba går i en årskurs 3-4 och Olle går i en årskurs 1-3. De är runt 10 elever i varje klass. Vi var förra veckan på introduktionssamtal med deras respektive lärare och gick igenom vad dom ska jobba med under denna femveckorsperiod. De kommer jobba i sina böcker de jobbar med hemma. Nytt för Olle är att han kommer att ha engelska, nytt för båda är att de även har en lektion i veckan i språket thai. 

Vi var med dom idag på skolans morgonsamling, de har samling varje måndag morgon och fredag runt lunch i skolans sala (googla om sala om ni måste). Vi fick även nöjet att sjunga Thailands nationalsång på samlingen vilket är tradition att göra. Be mig inte återge texten... Matsalen är en restaurang på väg till skolan där de äter lunch. Det verkar som lunchen mest består av kyckling och ris så alla barnen får i sig något, på fredagar brukar lunchen bestå av något mer västerländskt, typ hamburgare och pommes. 

Olle startar imorgon dagen med gympa, då samlas alla nere på stranden så har de gympan där. 

För att göra rubriken förstålig så heter Olles klass kobran och Ebbas klass geckon.

Nu över till den tredje delen i rubriken, vaxproppen.

Ebba som har varit lika mycket under vatten som över vatten sen vi kom hit har nu fått en vaxpropp eller öroninflammation. Hon har varit lite hängig de sista dagarna och har ont i örat och haft lite feber. Vi behandlar henne med någon form av medel vi droppar i örat. Hon äter även ipren för att ta bort det onda. Vi hoppas såklart proppen eller inflammationen försvinner inom kort så hon blir lite piggare.

Nu över till den fjärde delen i rubriken, "The Mancold". Ni läste rätt, det behövs stor bokstav här för att understryka denna våldsamma åkomma. Redan i mitten av förra veckan började den smyga sig på för att under helgen explodera i snor, hosta, halsont och extrema febertoppar. Jag har snutit mig så mycket av vårt thailändska hushållspapper (som är lika hårt som om man skulle knöggla ihop ett skrivpapper) så det ser ut som jag går runt med en clownnäsa nu! Halsen är ett kapitel i sig, den så tidigare rofyllda morgonstunden med kaffet på balkongen och allt det där, är utbytt mot en kamp för att ens få luft! Lägg där till hostan. Hostan som får en som rökt tre paket marlborou om dagen i 40 år hopp om att rökning kanske inte är så farligt ändå. Att hosta med en hals som är totalt igensvullen kräver mod och kraft. 

Som lök på laxen började jag känna mig ännu sämre igår. Ögonen började göra ont, detta är ett för mig ett tydligt tecken på feber. 

Jag samlade mig en stund innan jag gick in och hämtade tempen. Stoppade den munnen och kunde känna de digitala siffrorna i munnen rusa mot oanade höjder. Ett litet pip säger att tempen är klar och jag plockar ut tempen och mina värsta farhågor har besannats. Febertoppen är ett faktum, 

37,5 grader!!

Manliga förkylningar ska botas med respekt. Respekt för patienten. 

Nu måste jag lägga mig och försöka sova. Att sova är en lyx under mancold-dagarna. 

Den gyllenbruna huden...

Då var det dags igen...och en liten anekdot.

Ända sen jag var en liten pojk har jag fått höra hur viktigt det är att smörja in sig i solen. Att inte vara i solen för länge osv. Precis sådana saker jag själv säger till mina barn idag. Framförallt till Ebba som är lite ljusare än Olle. 

Jag har kämpat med näbbar och klor och har i många år påstått att jag inte är så känslig för solen som man kan tro. Min mamma och pappa påpekar detta för mig fortfarande då den första vårsolen tittar fram i april, jag borde hört detta varje år sen jag såg dagen ljus...alltså 37 gånger.

Inget ont i detta för man ska vara försiktig i solen.

Detta grundar sig framförallt en händelse. 

Den fantastiska sommaren 1994. Jag spelade fotboll i Växjö och vi bestämde i laget att vi skulle åka till Båstad och fira midsommar. Som alla vet bjöd den sommaren på fantastiskt väder och midsommarhelgen var inget undantag. 

Efter att ha sett Sverige slå Ryssland i fotbolls-VM med 3-1 så lommade vi hem framåt småtimmarna. Sov i några timmar för att sedan vara tvungna att checka ut senast kl 10. Det innebar att de som var gamla nog för att köra bil, inte var redo för detta så pass tidigt. Vi fick helt enkelt ta vårt pick och pack och lägga oss på stranden tills chaufförerna var redo.

Jag la mig på rygg, la benen i kors och knäppte händerna bakom huvudet. Innan denna manöver tog jag av mig min tröja. Jag antar att bonnabrännan redan hade gjort sig påmind trots tidig sommar. Något intresse av att skaffa mig någon bränna kan jag inte påminna mig om att jag hade, eller någonsin har haft. Solen är ju farlig har jag ju alltid fått höra. 

"Vakna! Klockan är tre" hör jag någon från laget säga. Yrvaken efter sömnen och sliten efter sen midsommarfest tar jag på mig min tröja och sätter mig i bilen. Under bilfärden börjar jag känna stickningar på huden på överkroppen och det känns som det hänger rakblad innanför min tröja. 

Då jag i detta läge börjar kvickna till gör jag en lätt överslagsräkning på hur länge jag legat på stranden. Jag kom fram till ca 4 timmar, i samma position med solen stående i zenit. Efter min snabba huvudräkning var min andra tanke, vad ska mamma säga. Hon har ju varnat mig för solen hela mitt liv. 

Väl hemma i min "lägenhet" igen la jag mig mig i framstupa sidoläge och fick frossa. Började tro att mina gröna blomtapeter var köttätande växter som var på jakt efter mig. Jag minns att natten var hemsk och det kändes som jag fortfarande hade rakbladströjan på mig, trots bar överkropp. 

Nästa klara minne av detta är någon knapp vecka senare. Match mot Huskvarna FF på vapenvallen. Vi vinner komfortabelt med 3-0 tror jag, och ska in och duscha. Tar av mig tröjan och tycker att bringan ser lite konstig ut. Jag tror att det är svettdroppar den första sekunden, sen märker jag att svettdropparna inte förljer Newtons lag och rinner ner som dom borde. De sitter fast! Jag har då fått vattenblåsor på hela överkroppen. Det ser ut som jag fått brännskador, och har säkert också fått det.

Denna händelse blir jag påmind om varje år ett antal gånger. Framför allt av mina gamla lagkompisar som hörde min mamma säga direkt efter matchen: "Men Thomas! Du vet ju att du ska ta det försiktigt i solen". Det är nu över 20 år sedan denna händelse men den kommentaren glömmer dom inte.

Över till nutid och dagens bränna för att göra mamma lugn. Vi startade försiktigt med mycket skugga och hög solfaktor. Under dessa dagar var vi i särklass vitast på hela ön. Inte konstigt med tanke på att vi inte sett solen sedan i september. Efter några dagar var Olle tvungen att slå rekord i beach-tennis med mig nere vid havet. Vi var tvungna att slå 23 gånger som han och Linda fick. Detta medförde att jag stod för länge med bringan mot solen och blev lite bränd. Inte farligt, men publiken på beachvolleyturneringen dagen efter gick miste om några patenterade "dykräddningar". 

Linda påstår med bestämdhet att jag aldrig har varit brunare än jag är idag, inte räkröd som ett sliskigt rosévin, utan gyllenbrun som en gammal mustig kubansk årgångsrom... gyllenbrun som en nyoljad ekmöbel... Det finns många likheter att göra.

Bildbevis på detta kan tyvärr inte bifogas då Kim Kardashian utryckt en viss oro över att jag kommer "ta över" internet om bilder kommer ut. Jag vill ju helst leva ett stillsamt liv och inte behöva sola för mycket, för jag vet att solen inte är bra för mig, för det har mamma sagt.

Puss och kram

Ödlan och kaffet...

Bara efter några dagar här råkade Linda lägga sladden till kaffebryggaren på en varm platta på spisen. Detta gjorde såklart att plasten smälte ända in till elkabeln. Kaffebryggare fungerade trots detta, under viss uppsikt. 

Igår så skulle jag torka av plattan på bryggaren och skulle då lyfta bort kannan, då smashar jag kannan rakt in i kaklet och kannan gick naturligtvis i tusen bitar. Då morgonkaffet är synnerligen viktigt för oss fick vi panik och funderade på om det fanns en kaffebryggaraffär i närheten. Johanna som har koll på området tipsade om en affär precis över gatan, granne med min fotbollspub. 

Dit stegade vi in igår kväll efter en trevlig middag på long beach ihop med Johanna, Niklas och barnen och Johannas mamma och pappa Torsten och Carina. Som vanligt i det sällskapet blev det en jättetrevlig kväll med god mat (eller hur Johanna?😉) och trevlig miljö.

Då kommer vi till dagens morgonbestyr. Linda kommer tillbaka från löpet och ser en liten ödla på väggen. Inte första ödlan som letat sig in hos oss men denna skulle vi fånga in. Vi tar fram plastburkar och intar fångar-position (lätt böjda knän och plastburken i fångarläge). Då far ödlan iväg och Linda stämmer upp ett tjut som Lisa tror är ett dödstjut, vilken leder till att Lisa bryter ihop och gråter på ett sätt som hon inte gjort sedan hon fick vår juckapalm över sig för några månader sedan. 

Behöver jag nämna att ödlan inte blev infångad.

Tillbaka till kaffet. Den nyinköpta kaffebryggaren stod imorse beredd att koka oss några juvliga bönor. Då under själva bryggningen börjar det fräsa på plattan och det visar sig att kannan är sprucken och läcker ut på kokplattan. Kul!! 

Det var bara att packa ner bryggaren igen och gå tillbaka till kaffebryggaraffären och be om att få byta kannan. Det gick såklart bra, biträdet kom ihåg oss från gårdagen då vi troligen var hennes sista kund för dagen. Jag fick en ny kanna, gick hem och laddade bryggaren som aldrig förr. Då upptäcker jag att kannan är för liten! Det ser likadan ut som tidigare kanna fast något lägre...andas! Efter att svetten pärlat sig från topp till tå så tar jag min förbannade kaffebryggare under armen och går återigen bort till kaffebryggaraffären. Svetten dryper från mig och tjejen i affären undrar förstås vad som pågår. Jag säger att jag återigen måste byta min kanna för den är för liten. Solly,solly sa tjejen och sa att det var den sista bryggaren av den modellen hon hade. Såklart!

Det slutade med att jag fick en helt ny kaffebryggare och vi har precis druckit vårt morgonkaffe.

Jag måste dock gå tillbaka till butiken med den första bryggaren vi köpte. Jag fick behålla den i ett par timmar då tjejen såg att jag led av vätskebrist den sista gången jag var där...

Maten...

Maten här är en stor del av upplevelsen. Många restauranger har i stort sett lika menyer fast vissa restauranger har någon sorts specialare. Fisk finns det gott om. White snapper och red snapper är vanliga på menyerna. 

Vi brukar normalt äta ute en gång om dagen, i de flesta fall blir det middagen. Vi startar vanligtvis dagen med en rejäl frukost. Den innehåller nedan ingredienser: 

1 portion havregrynsgröt med banan och mango

1 rostad macka

1 glas mangojuice

När detta har ätits upp delar vi broderligt på en ananas och en vattenmelon.

All frukt är naturligtvis färsk och inhandlad hos frukttjejen över gatan.

Detta avslutas med en stor kopp kaffe.

Dagen kan inte börja på ett bättre sätt!

Middagen ser lite olika ut. Vi brukar lyxa till det ett par gånger i veckan med något smaskens, typ nedan:

Men de allra flesta dagarna blir det något alldagligare, padthai, stekt ris eller nudlar.

Jag och Linda har varit nöjda de flesta gångerna, barnen har mer och mer gått tillbaka till västerländsk mat efter att ätit thaimat till en början. Ebba har redan ätit spagetti bolognese minst fem gånger.

Olle gnäller över att maten inte smakar som hemma vilket är helt rätt, vi är ju inte hemma!!!

En stor skillnad till en början va att portionerna är mindre än hemma. Mätt som man är efter en kebabpizza eller en grillkväll blir man inte här, men till och med jag har vant mig vid detta. 

Detta är naturligtvis bra för att eventuellt tappa ett kilo eller två.

Idag har vi varit på utflykt med familjen Grek. Vi hamnade på södra delen av ön, klong jark tror jag stranden heter. Det visade sig att det var samma strand som Linda och jag bodde på för tio år sedan när vi var här. Kul!

Annars rullar dagarna på i väldig fart. Ebba hänger med granntjejen Sacha, Olle som är lite blyg vill helst va med mig eller Linda. Lisa är lite överallt. Hon har fått ett par smeknamn här nere, ett av dom är Bärgarn efter Blixten McQueens kompis. Rätt lika framtänder!

Ett annat smeknamn är Kung Luis, han från djungelboken.

Slut för idag, godnatt!

Skuggläge...

Liveuppdatering direkt från beachen...

Idag är det nog den varmaste dagen sedan vi kom hit. 

Vi flydde stranden och hittade skugga under en palm. Lisa sover, Olle och Ebba löser korsord och Linda läser. Då passar jag på med min nya sysselsättning, blogga.

Ikväll ska vi titta på mello. Detta fantastiska evenemang. Vi såg förra veckans deltävling och kom fram till att föräldrar till 3-4 åringar är för j...a mesiga! Varför låter dom sina små prinsar och prinsessor ringa och rösta på den typen av låtar som de där dockorna. Så om det är någon som läser detta och inser att jag röstade fram dockorna för att mitt barn tyckte detta, Skärpning!😤😎

Ny uppdatering om program 2 kommer inom kort.

Tills dess, ta hand om er. 

Djur och natur

När man lever i denna miljön kommer man alltid i kontakt med något form av djur. I de allra flesta fall är mötet inte speciellt trevligt. Ett exempel på detta är när Linda och jag var här för tio år sedan och Linda gick på toa på morgonen. När hon satt där så gled det upp en brun-svart orm ur avloppet. Denna orm nöjde sig med att vila huvudet på duschgolvet och spana in Linda på toan. Linda sprang dock ut från toan, vi stack från bungalown och fick med oss ett fint djur-minne från den resan.

Denna resan har inte än bjudit på någon vidare djurmöte än. Mygg som biter småbarn är inte en bra upplevelse. Förhoppningsvis är myggen inte ett problem längre då vår granne från Arjeplog gav oss en tub med myggmedel, den är beställd från Australien och används av bushmen där. Han själv använde denna i de norrländska fjällen där han kommer ifrån. Hans dotter Sacha och Ebba har blivit kompisar och umgås så fort de får tid. 

När Olle och jag spelade tennis för några dagar sedan åkte det omkring en orm på stängslet runt tennisplanen. Jag sa till Olle att han kunde säga till de andra att ormen var tjock som en ölburk, men han ville berätta som det var. Ormen var mer som en dopad daggmask fast en halvmeter lång. 

Då man sett alldeles för många naturprogram hemma så väntar vi med spänning när resans ultimata djurmöte äger rum.

Morgonstunden...

Mornarna hemma Svedala brukar normalt sett innebära stress för oss Lövdahlare, vardag som helg. Vinterns mörker gör det inte lättare att komma upp ur sängen på vardagarna och på helgerna har vi oftast någon träning eller match vi ska iväg på. 

Här tar vi det så lugnt då ingen i familjen har något stort behov av att äta frukost direkt när vi vaknar. Ofta går vi upp vid kl 8 och äter frukost vid kl 10. 

Just nu sitter Olle, Lisa och jag på balkongen. Olle spelar Robbery Bob på min lur. Lisa ränner omkring och tittar på bilar nedanför, leker med bollar, klättrar upp på möblerna eller kommer upp i famnen på mig och myser en stund. Ebba är segast på morgonen och sover ofta till 9- tiden. Linda som inte är känd för att gladeligen hoppa upp ur sängen på morgonen är iväg på tabata med Johanna nu. Jag tror det någon form av cirkelträning, eller? Linda sköter sin morgonträning galant!

Denna lugna tillvaro tror jag kommer göra oss gott i framtiden. 

Ebba och apan...

Idag var vi på något som kallades monkeyschool. Där lär dom apor att klättra upp i träden och ta ner kokosnötter. Spännande!

De hade en liten uppvisning och behövde en frivillig från det 9 styck stora publikhav. De frågade Olle men han hade på sig sin nya Wayne Rooney-tröja och vågade inte chansa på att behöva slänga den i tvätten trots att han haft den i drygt en vecka nu. Så storasyster Ebba fick kliva fram och inta scenen.

Hon blev såklart kompis med småaporna efter sin insats på scen.

Aporna började naturligtvis plocka löss på henne, så jag beställde hem en apa till hennes klass i Bodafors för att ta itu med klassens lössproblem.

Familjens lilla vilddjur Lisa har blivit sönderbiten av mygg och hon har just nu 26 myggbett på sin lilla kropp. Betten ser inte så roliga ut men hon låter dom vara och det verkar inte klia, skönt!

Själv vaknade jag inatt och insåg att mina fötter var myggbitna. Det kliade så jag trodde jag skulle galen , senare visade det sig att vi har med en bra salva för detta. 

Malte och Lisa var på middagsdate i solnedgången för ett par dagar sedan och imorgon är det dags igen, trevligt!

Olle ser just nu ut som en övervintrad surfare och vi försöker övertala honom att gå och klippa sig. Han är dock lite skeptisk mot vilken kvalité de thailändska frisörerna har.

Någon kanske undrar hur vi bor, här kommer några bilder på det:

Sovrum/Allrum

Kök

Barnens sovhörna

Balkong

Även denna gång är det godnatt efter blogginlägg.

Hörs snart igen.

Kändisspaning i Saladan

För ett par dagar sedan fick vi reda på att Camilla Läckberg var på Koh Lanta. Hon var visst här tillsammans med Polis-Martin som enligt ryktet endast var med som barnvakt. 

Vi hade inte sett till henne förrän idag, vi satt på huk och slafsade i oss stekt ris och vårrullar utanför livsmedelsbutiken i Saladan. Vi hade troligen både ris och sötsur sås i både hår och skägg. Då kommer Camilla...med super-Charlie! Jag kom med förslaget att vi skulle stalka henne för att se var hon bor. Men vi lyckades bara få tag på en moppe-tuktuk, att trycka in 4 personer och Lisa i barnvagn i en sådan går inte speciellt snabbt, plus att själva moppen inte går mer än i 40 knyck med den lasten, gjorde att vi tappade henne. Nästa gång släpper vi henne inte. 

Mitt i all kändiseufori trodde jag att jag mötte Ernst Kirchsteiger på dagens löprunda, när vi båda hade vänt om vid strandens slut och återigen möttes va det tyvärr inte Ernst utan en helt vanlig tysk, det såg man tydligt, ingen kan bära korta tajts som en tysk man i 50- årsåldern. Måste troligen önskedrömt eller sett i syne av trötthet. 

Nog om kändisar.

Vad händer annars?

Fortfarande mycket sol och bad. 

Igår ställde Linda och jag upp i en beachvolleyturnering borta hos Niklas och Johanna, trots att min bringa var rödare än lava efter för mycket sol dagen innan. Därborta är beachvolleyboll nationalsport och många tränar beachvolleyboll på riktigt där. 

Linda och jag va kassa och förlorade stort mot dessa beachvolley-fantomer. Vi höll nästan sams och kom diplomatiskt fram till att vi var lika usla båda två. Men kul var det! 

Imorgon ska vi ut på utflykt. Oklart vad stället heter men vi ska i alla fall se en massa apor. Det blir kul.

De senaste två kvällarna har jag smitit ut och tittat på fotboll på ett litet hak här bredvid oss. Liverpoolderbyt i lördags. Man Utd-West ham igår. Båda matcherna var tyvärr rätt dåliga. Matcherna går väldigt sent här på kvällarna/nätterna. Jag får nog sikta in mig på lördagsmatcherna vid kl 16 i Sverige, de börjar kl 22 här. 

Nu är det läggdags, godnatt!

Löptur på fin strand...

Stranden där vi bor är 3 km lång. Det innebär för den snabbtänkte att om man springer fram och tillbaka blir löpturen 6 km. 6 km är normalt en lagom lång tur. 

Här springer vi innan klockan 9 och efter klockan 16 pga värmen...

...Men med dagens fysiska form spelar det nog ingen roll vilken tid på dygnet jag springer. Idag sprang jag 5 km (ja, jag orkade inte hela vägen) i ett tempo som var så långsamt att tanter och farbröder gick förbi mig på deras eftermiddagspromenader. 

Jag hoppas att inom kort kan njuta lite mer av havets vågor under strandlöpen. 

Dagen var annars tillängnad poolen. Ebba och Olle badar nonstop. 

När vi är vid poolen måste Lisa antingen bada eller sova. Poolområdet är upphöjt någon halvmeter från marken så Lisa måste vi kolla hela tiden. Hon sitter inte still många sekunder i sträck!

Imon är det fredag, det innebär att det är OK att smaka av en Chang eller två...vi har varit duktiga denna veckan att inte falla i frestelsen att dricka öl varje dag till maten. Det vore nog inte så nyttigt att öla i 60 dagar i rad, dessutom kanske löpturerna blir roligare lite snabbare. 

Regel nr 1: ingen alkohol på vardagarna.

Nu är klockan mycket, godnatt!