Ända sen jag var en liten pojk har jag fått höra hur viktigt det är att smörja in sig i solen. Att inte vara i solen för länge osv. Precis sådana saker jag själv säger till mina barn idag. Framförallt till Ebba som är lite ljusare än Olle.
Jag har kämpat med näbbar och klor och har i många år påstått att jag inte är så känslig för solen som man kan tro. Min mamma och pappa påpekar detta för mig fortfarande då den första vårsolen tittar fram i april, jag borde hört detta varje år sen jag såg dagen ljus...alltså 37 gånger.
Inget ont i detta för man ska vara försiktig i solen.
Detta grundar sig framförallt en händelse.
Den fantastiska sommaren 1994. Jag spelade fotboll i Växjö och vi bestämde i laget att vi skulle åka till Båstad och fira midsommar. Som alla vet bjöd den sommaren på fantastiskt väder och midsommarhelgen var inget undantag.
Efter att ha sett Sverige slå Ryssland i fotbolls-VM med 3-1 så lommade vi hem framåt småtimmarna. Sov i några timmar för att sedan vara tvungna att checka ut senast kl 10. Det innebar att de som var gamla nog för att köra bil, inte var redo för detta så pass tidigt. Vi fick helt enkelt ta vårt pick och pack och lägga oss på stranden tills chaufförerna var redo.
Jag la mig på rygg, la benen i kors och knäppte händerna bakom huvudet. Innan denna manöver tog jag av mig min tröja. Jag antar att bonnabrännan redan hade gjort sig påmind trots tidig sommar. Något intresse av att skaffa mig någon bränna kan jag inte påminna mig om att jag hade, eller någonsin har haft. Solen är ju farlig har jag ju alltid fått höra.
"Vakna! Klockan är tre" hör jag någon från laget säga. Yrvaken efter sömnen och sliten efter sen midsommarfest tar jag på mig min tröja och sätter mig i bilen. Under bilfärden börjar jag känna stickningar på huden på överkroppen och det känns som det hänger rakblad innanför min tröja.
Då jag i detta läge börjar kvickna till gör jag en lätt överslagsräkning på hur länge jag legat på stranden. Jag kom fram till ca 4 timmar, i samma position med solen stående i zenit. Efter min snabba huvudräkning var min andra tanke, vad ska mamma säga. Hon har ju varnat mig för solen hela mitt liv.
Väl hemma i min "lägenhet" igen la jag mig mig i framstupa sidoläge och fick frossa. Började tro att mina gröna blomtapeter var köttätande växter som var på jakt efter mig. Jag minns att natten var hemsk och det kändes som jag fortfarande hade rakbladströjan på mig, trots bar överkropp.
Nästa klara minne av detta är någon knapp vecka senare. Match mot Huskvarna FF på vapenvallen. Vi vinner komfortabelt med 3-0 tror jag, och ska in och duscha. Tar av mig tröjan och tycker att bringan ser lite konstig ut. Jag tror att det är svettdroppar den första sekunden, sen märker jag att svettdropparna inte förljer Newtons lag och rinner ner som dom borde. De sitter fast! Jag har då fått vattenblåsor på hela överkroppen. Det ser ut som jag fått brännskador, och har säkert också fått det.
Denna händelse blir jag påmind om varje år ett antal gånger. Framför allt av mina gamla lagkompisar som hörde min mamma säga direkt efter matchen: "Men Thomas! Du vet ju att du ska ta det försiktigt i solen". Det är nu över 20 år sedan denna händelse men den kommentaren glömmer dom inte.
Över till nutid och dagens bränna för att göra mamma lugn. Vi startade försiktigt med mycket skugga och hög solfaktor. Under dessa dagar var vi i särklass vitast på hela ön. Inte konstigt med tanke på att vi inte sett solen sedan i september. Efter några dagar var Olle tvungen att slå rekord i beach-tennis med mig nere vid havet. Vi var tvungna att slå 23 gånger som han och Linda fick. Detta medförde att jag stod för länge med bringan mot solen och blev lite bränd. Inte farligt, men publiken på beachvolleyturneringen dagen efter gick miste om några patenterade "dykräddningar".
Linda påstår med bestämdhet att jag aldrig har varit brunare än jag är idag, inte räkröd som ett sliskigt rosévin, utan gyllenbrun som en gammal mustig kubansk årgångsrom... gyllenbrun som en nyoljad ekmöbel... Det finns många likheter att göra.
Bildbevis på detta kan tyvärr inte bifogas då Kim Kardashian utryckt en viss oro över att jag kommer "ta över" internet om bilder kommer ut. Jag vill ju helst leva ett stillsamt liv och inte behöva sola för mycket, för jag vet att solen inte är bra för mig, för det har mamma sagt.
Puss och kram
Det är roligt att höra att du har lyssnat på mig under årens lopp, det har du nytta av hela livet. Du borde hitta ett forum att publicera dina kloka ord. Fortsätt och skriv, det är lika spännande varje dag och se vad du har hittat på.
SvaraRaderaDu är sannerligen en bloggare i världsklass Thomas! Inväntar med spänning dagens inlägg. :D
SvaraRadera