Sammanfattningen

Då var nio veckor till ända. Nio veckor av sol, värme och trevliga upplevelser. Hur sammanfattar man detta? 

Eftersom Koh Lanta ligger lite taskigt till på kartan blev resan ner en låååång resa. 

Snöstorm i BodaX när vi vaknade avresedagen. Tåg ner till Köpenhamn med en liten nervös oro för haveri hos SJ. Signalfel är ju ett av de vanligaste orden SJ ropar ut i högtalarna. Resan gick bra ner till Kastrup, det enda jobbiga var att när vi skulle checka in bagaget, så vägde två väskor för mycket - vi var tvungna att packa om när vi stod framme vid incheckningsdisken. Efter vi lyft från Frankfurt, blev Lisa planenligt trött och somnade på golvet framför våra fötter. Perfekt!!! Hon sov där någon timme tills fräulein flygvärdinna kom och på ett barskt tyskt sätt sa till oss att där nere på golvet kunde das mädchen inte ligga. Om planet skulle komma in i en luftgrop kunde das mädchen åka upp i taket. Nicht gut! Linda fick äran att ha henne i knät. Väl framme i Bangkok gick vi in den berömda värmeväggen. Sedan dess har vi inte haft strumpor eller skor på oss. 

Tiden på Koh Lanta började med att barnen hade semester de första tre veckorna. Sol och bad varje dag och några utflykter. Snorkling och elefantridning är väl de två utflykter som är värda att nämnas. Efter att Ebba och Olle började skolan blev vardagarna lite mer inrutade och deras skoltider fick styra oss på vardagar. Linda och jag har ofta varit vid havet på förmiddagar och gått hem till lägenheten när Lisa ska lunchsova. Då har vi passat på att hänga på balkongen och läst, kollat nätet eller slumrat till. 

Luncherna har oftast intagits på tidigare nämnda "verkstan". Mycket gott och prisvärt. Middagarna har vi varit ute och ätit 4-5 gånger i veckan. Vi har hittat ett par bra ställen som vi besökt fler än en gång, annars har vi provat rätt många olika restauranger. 

Några andra reflektioner om Koh Lanta är att folket där är fantastiskt trevliga. Inga jobbiga säljare eller taxichaffisar som tjatar sönder folk. 

Linda och jag har tränat bra under hela perioden. Vi har tränat två dagar sen tagit ledigt en dag osv. Ena dagen har vi sprungit 30-50 min, andra dagen intervaller och styrka. Detta har gjorts på stranden i solen, ca 35-40 grader säkert. Vi är nöjda med oss själva att vi hållit diciplinen under hela perioden och inte fuskat någonting. 

Nu ligger vi alla på hotellet i Bangkok och äter godis. Vi kom hit runt kl 19 ikväll och gjorde ett tappert försök att ge oss iväg med taxi på Bangkoks gator när vi kom hit, men ångrade oss efter 400 meter när vi bara satt i bilkö hela tiden. Vi misstänkte även att taxichaffisen ringde någon form av  motsvarande heta linjen samtidigt som han körde i detta bilkaos. Inget bälte på någon av oss, och Lisa i famnen - då kändes beslutet att åka tillbaka till hotellet bra. 

I morgon väntar det långa flyget till Frankfurt, jobbigt! Bara att bita ihop. Vi kommer enligt plan till Köpenhamn imorgon kväll och tar in på ett hotell där. Sen tåg hem på onsdag. Då tar vårt härliga äventyr slut för denna gången. Då kommer vi hem till BodaX igen och får spåna på nya äventyr.

Vi från bloggredaktionen tackar ödmjukast för alla roliga, trevliga och fina kommentarer om det som skrivits. 

Vi ses snart!

Lisa sov vid ovan bild.

Sömnlös i tropikerna

Klockan är ett på natten och jag insåg redan för en timme sedan att det skulle bli svårt att somna inatt. Här ligger jag och lyssnar på de djupa andetagen från de andra i familjen. 

Undra vad de drömmer om... 

Linda drömmer säkert om morgondagens löprunda. Vi har ökat den i längd den sista tiden så den är rätt krävande i värmen. Hon avslutade kvällen med att oja sig om detta. Hon drömmer säkert också om Sverige. Familjens logistiker börjar nog redan fundera ut hur vi ska packa väskorna och vilka kläder som ska användas på hemresan. 

Ebba drömmer säkert om att vi hinner komma hem till fotbollsträningen nästa onsdag. Om allt går som det ska är vi hemma på eftermiddagen. Då hinner hon dit. Ropa Hej! Här är jag igen, till sina kompisar som hon saknar så mycket. Vilken syn det kommer bli!

Olle vet jag att han drömmer, för han pratade precis i sömnen. Jag hörde inte vad han sa men troligen spelade han boll. Han liksom jag brukar drömma om detta. Ofta möter jag ett inlägg på volley och sparkar till, Linda har blivit offer några gånger. Han kan även drömma om sitt FIFA 15-spel. Han saknar att att spela FIFA samtidigt som han facetimar med sin stora kusin Melker. De kan sitta i timmar. Prata om spelare, taktik och gnabbas om vilka som är bäst, Man United eller Liverpool. 

Vad drömmer Lisa om? Svårt att veta vad som rör sig hos en sån liten person. Kanske drömmer hon om havet. Eller om elefanter. Eller om farfar. Eller om sin mamma. Eller om sitt blåa hus i BodaX. Kommer hon ihåg det? Kommer hon ihåg att hon tog sina första steg där för tre månader sedan? 

Vi har fortfarande några härliga dagar kvar innan vi summerar resan men tankarna börjar hitta tillbaka lite igen till Sverige. Renovering, fotbollsträningar, jobb, familj, vänner mm. 

Vi har en påsk att se fram emot när vi kommer hem. Det kommer bli trevligt att träffa familjen och vänner igen. 

Vi har bestämt att vi kommer inte att äta ris eller kyckling i någon form under hela april. Ägg är det närmsta en kyckling vi kommer äta under påsken. Tur att inte själva fjäderfät behöver ätas då. 

Nähä... Nu är det dags att göra ytterligare ett försök att sova. Undrar vad jag kommer att drömma om? Alla mina drömmar kanske redan har slagit in? Dags att skaffa sig några nya?

Sov gott

Om Tid som fanns och finns

Kaffe på balkongen, barnen i skolan och T och lilla L sover... Böne-utroparen hörs ensligt över husen, och fåglarna sjunger ikapp i det skuggande trädet framför lägenheten där vi bor. Jag får en surrealistisk känsla av att tiden galopperar och den gör mig orolig och vemodig. Det är ju liksom inte så mycket att göra något åt - tiden går inte att stoppa och ögonblick går inte att frysa - det kan ingen göra. Det är nog den enda form av total rättvisa som finns på vår jord? Men man kan ju alltid försöka.

Nyss (känns det som) hade vi oceaner av tid framför oss. Vårt sätt att försöka stoppa tiden blev denna utpost, så långt hemifrån. Här är livet lite enklare. Om man (som jag), gillar att falla från omständighet till omständighet, och låta livet bygga sig självt (och ändå känna att man gör något av tiden man har fått), har detta varit ett av de bättre ställena att göra det på. Ingen fokus på tvätt, städ, socialt liv, barnens aktiviteter, funderingar kring arbete, renovering, framtida projekt eller vad som varit. Bara ta dagen som den kommer - på riktigt. Det har jag nog aldrig gjort. 

Vi var alla spända inför att vara borta så länge - barnen har ju bara kunnat följa oss i det här, och varit utlämnade till att vi ser till att det ska bli bra. Och att vara utlämnade till varandra har varit bra. 

Om man (som Stora E), till naturen är självständig och ständigt söker sig framåt, nästan stångar sig... har denna 'påtvingade' paus fört henne närmare igen. Hon vet att vi finns där och till och med uppskattar det emellanåt... 

Om man (som Mellan-O), till naturen är reserverad, allvarsam och försiktig... har många tillfällen här puschat honom försiktigt framåt. Han vet att han klarar sig själv i många nya situationer.

Och Lilla L har bara fått växa, utvecklas, tulta omkring och upptäcka. Kanske att hon har fått lära sig några andra ord än hon skulle gjort hemma: 'tuk-tuk' finns numera i hennes repertoar och hon vevar entusiastiskt med tillhörande ljud-effekt, till ord som 'vågor' och 'elefant'.

Men oceanerna av tid ebbade ut, och nu återstår endast en vecka. En tunn rännil, som snabbt försvinner ut i sanden. Vi försöker ta hand om den på bästa sätt, även en liten strimma är ju tid som kan skapa minnen som består. Ingen anledning att tänka på den hägrande hemresan, den är ju ändå inte Just Nu.

Nu vaknade Lilla L, dags att upptäcka världen. På nytt!

// Linda

Slumrande T

Nyvaken Lilla L

Utskälld i tropikerna...

Ja, då har det hänt... 

Sverige har en människoart som jag inte är helt säker på är så vanlig runt om i världen. Arten är unik på ett sätt som är svår att förstå. Arten är av manlig form och har funnits i Sverige i ca 60-70 år. De allra flesta jag känner är väldigt trevliga och går mer eller mindre att föra en dialog med. Men det finns även en betydande andel som får mig att vilja spy! 

Det handlar såklart om mannen, den i sin egen värld jordens medelpunkt. Den som vet att Hans åsikter är dom rätta, de som inte håller med Honom har fel!, Han är klok för att Han har gått i "livets hårda skola" och förmodligen har Han alldeles för små badbyxor samtidigt som Han bär sina tusenlappar i en magväska på sin solsemester. Detta pga att alla andra är tjuvar och vill åt allt just Han äger. Bredvid står frun som inte har haft några åsikter på 45 år för de har Han haft åt henne. Hennes enda intresse är att sola sig så brun att hennes mockajacka från 90- talet ser blek ut i jämförelse.

Då till dagens händelse, vi har precis fått besök av trevliga familjen Spångberg från Gnosjö. De har suttit på vår balkong i 4-5 minuter. Barnen leker med en boll nedanför vår balkong och har kul. Detta är för båda familjerna och för många andra en helt vanlig lek. Inte den typiska pojkleken "springa och jaga varandra och skrika allt vad vi kan- leken". De stod och passade bollen mot sidan på vår balkong.

Då stiger Han fram, mannen som troligen har för små badbyxor. Fly förbannad på oss föräldrar. Hur kunde vi låta våra barn spela boll bredvid där dom satt och hade "ägarmöte". Ett möte för dom som äger lägenheterna där vi bor. Han hade nu fått nog över alla barn som leker utanför Hans nya lägenhet sedan fem månader. Nu fick det vara ett slut på detta ligistbeteende. Bollar för ju ett jävla liv när dom studsar mot marken. Och det borde ju vi förstå. 

På "ägarmötet" satt fem stycken alldeles för rynkiga män från Stockholm, där statistiskt sett en av dom  stämmer överens med ovan beskrivning. De har nu lagt ut en förmögenhet på en lägenhet på lugna Koh Lanta på ett av de barntätaste områdena som finns på ön. Lite research arma stackars "ägarförening"! Vill ni ha tyst omkring er finns en hel djungel att bygga en jättestor bungalow i! 

Vi blev såklart helt paffa över detta otrevliga sätt så vi visste knappt vad vi skulle säga. Mannen från stan fortsatte spy på oss föräldrar att vi borde fattat att barnens beteende inte kunde fortgå för det störde detta viktiga "ägarmöte". Tyvärr kom vi inte för oss att på ett rationellt sett argumentera emot. Vi har tidigare inte upplevt att vi behövt tänka i dessa banor under vår tid här. Det enda konstiga vi upplevt här är en man, som är av samma art på något sätt fick sin unga thailändska fru att putsa hans cykeltrampor idag!! 

Annars har kvällen varit mycket trevlig tillsammans med familjen Spångberg. Vi hoppas vi hinner med ytterligare någon middag innan äventyret är slut. 

Må väl!

Citaten och tjaten...

När vi nu levt ihop så här tajt i snart sju veckor har vi kommit fram till att vi sagt samma saker alldeles för många gånger, alltså tjatat. Varför blir man tvungen att tjata? Jo, de stora barnen har en förmåga att inte göra sånt som är självklart för oss vuxna(iaf för Linda;-p). Tex hänga upp blöta badkläder, handduk, borsta tänderna vid läggdags(jo, ni läste rätt). För Lisa krävs det inte bara en verbal attack för att hålla henne i schack. Henne måste vi kolla upp med jämna mellanrum och lyssna så att ljuden låter bekanta där hon befinner sig. 

Här kommer ett axplock av många gånger sagda citat från oss på vår resa:

Föräldrar till Ebba:

- ska du verkligen ha den tröjan till de byxorna?

- stäng av Ipaden!

- sluta kaxa!

- ät upp maten!

- häng upp din blöta handduk/dina blöta badkläder!

- drick vatten

Föräldrar till Olle:

- gå och borsta tänderna!

- gå och kissa innan du somnar!

- lägg ner ipaden nu!!!

- du måste schamponera håret när du duschar, du kommer få rastaflätor snart!

- har du några läxor?

- om du någonsin vill spela iPad igen, sluta tjata!

- häng upp din blöta handduk/ dina blöta badshorts!!!

- borsta av sanden från fötterna

Föräldrar till Lisa:

- sluta pinka på golvet!

- riv inte ner badväskan hela tiden!

- ät inte skalet på vattenmelonen!

- tugga ordentligt

- sluta öppna brunnslocket(på balkongen)

- ryck inte bort orkidéerna!

- klättra inte upp på bordet!

- ät inte sand

- sluta riv mitt sandslott

- riv inte ner allt i affären

- rota inte i sophinken!

Barnen till föräldrarna:

- snabba dig(till Linda)

- vad ska vi äta?

- måste vi äta thaimat?

- jag är godissugen!

- får jag en glass???

Jag antar att ovan tjat är en del av livet med tre barn, av olika ålder och personligheter. Det viktigaste är att vi alla fem har det riktigt bra ihop här, trots att vi bor i ett rum och kök i nio veckor. Vi har (precis som vi önskade innan resan) fått umgåtts mer med varandra än vi hade gjort hemma. Hemma är alla måsten såklart den stora tidstjuven. Även om vardagen hemma är både rolig och givande, har det varit skönt att lämna den för en tid och bara umgås med varandra. 

Trevlig helg!

Vardagen

Vi har nu nästan exakt tillbringat 2/3 av vår tid här. Vardagen är hittad sedan länge, de thailändska kläderna är numera ett normalt plagg. Det thailändska bryggkaffet, boncafe, funkar alldeles utmärkt nu när vårt svenska kaffe är slut. Livet på Southern Lanta har blivit en härlig vardag som vi kan styra som vi vill. 

Några saker som satt sig är, jag tränar två dagar, är ledig en. Distanslöpning+styrka första dagen, intervaller+styrka andra dagen. Lunchen äts varje dag på "verkstan", en restaurang/moppeverkstad rakt över gatan. Den rekommenderades av många och vi har nu ätit där varje dag sedan barnen började skolan. En dam som gör långkok, chicken cashew!! Den absolut godaste thaimat jag ätit. Linda och jag beställer varsin tallrik, varje gång kommer den vänliga damen med ytterligare en tallrik till Lisa. Vi betalar 70 baht/portion(ca 17 SEK), inget för Lisas mat. Den som besöker Klong Dao på Koh Lanta måste besöka detta ställe.

Vi har dock fortfarande några större val inför dagarna att göra:

- ladda bryggaren med fyra eller fem koppar kaffe till frukost

- gå till stranden efter frukost eller senare

- äta glass med barnen efter skolan, 10 baht/kula (ca 2,50 SEK)

- äta middag ute eller göra något hemma

Några bilder från tiden som gått

Det har hänt något med Ebbas hår här, luftfuktigheten gör hennes hår lockigt.

Tittut är roligt alla dar i veckan

Dessa bilder ser man hela tiden, nu har även jag med publicerat en.

Lisa visar tydligt när hon är trött.

Ergonomisk skolbänk.

Nöjda barn 

Lisa hälsar mig välkommen tillbaka efter träning.

Lisa tränar på att äta själv, sanering krävs efteråt.

gått

Nyklippt i vår slappar-stol med leopardtyg

Det thailändska modet

För några dagar sedan besökte vi Saladan, den närmsta staden från oss. Dit åker vi och handlar mat och andra livsnödvändiga saker som kläder, fotbollströjor och solglasögon. 

Redan tidigt under vår vistelse här tyckte jag mig se några thai-servitörer bära ett par riktigt snygga och sköna thaibyxor. Sådana där vida och luftiga. Ett par såna ska jag ha tänkte jag! 

Sagt och gjort, jag stegade in hos en trevlig dam som sålde dessa typer av kläder. Köpte två par, ett par gröna och ett par röda. I vanlig ordning prutades priset ner till acceptabel nivå och jag kände mig nöjd.

Byxorna är mycket sköna, de andas så pass mycket så det känns knappt att man har några byxor på sig. Om man skulle få för sig att även blanda in det italienska modet(inga kallingar under) så skulle man nog känna sig fri likt en svala en tidig junimorgon.

Tillbaka till inköpsdagen, Linda tyckte byxorna var fina och passande till min gyllenbruna torso. Olle tyckte som vanligt inte så mycket, då hela hans modevärld består av fotbollströjor. Sen kom Ebba! Fly förbannad över mitt inköp. Efter hennes tillrättavisning gav jag henne ett löfte om framtiden med dessa byxor. De kommer endast att användas inne i vårt hus när vi kommer tillbaka till Sverige. Jag försökte förhandla fram att de även kunde få användas inom vår tomtgräns vilket skulle underlätta i sommar, detta nekades ovänligt och ytterst bestämt. Kommentarer som "jag har aldrig sett några fulare byxor" och "du ser inte klok ut" spyddes ut och stämningen blev lite kall för en stund. Jag försökte lösa situationen med alla pedagogiska kommentarer jag kunde hitta på, det slutade med att jag hotade med att dra in den dagens glassköp, vilket mildrade kommentarerna en aning. 

Det värsta scenariet är nog om jag befinner mig inne vårt hus bärandes dessa thaibyxor med inslag av det italienska modet, hör någon av mina fina ropa på hjälp ute från trädgården. Jag springer ut, kommer på mitt avtalet med Ebba, drar ner byxorna av ren respekt för avtalet. Samtidigt är det deltagarrekord på BSK:s tipspromenad som stormar förbi huset som en myrstig. Så kontentan blir, är det någon som ser mig springa naken på trädgården i sommar är det inget konstigt. Jag försökte bara rädda en familjemedlem i fara utan att bryta mitt avtal med Ebba.

Trevlig helg alla!

Vännerna på tredje våningen

Efter några veckor med våra norrländska grannar Magnus, Nina, Sacha och Jonah har de nu åkt hem. Väldigt tråkigt tycker vi då de har förgyllt vår tid här på bästa sätt. Barnen har badat, spelat kort, tränat fotboll och thaiboxning mest hela tiden. Vi saknar dom redan och hoppas vi kommer att ses någon gång inom en snar framtid igen.

Det thailändska stolpillret

På förmiddagarna brukar Linda, jag och Lisa gå ner till stranden och bada innan Lisas lunchlur. Där försöker Linda och jag bygga strandens finaste sandslott men vi får aldrig bygga klart då Lisa river våra konstverk. Hon gillar att sitta i hålen vi gräver. 

Igår på fotbollsträningen var Lisa lite klängig och ville helst vara uppe i famnen. Trots detta körde vi hårt med killarna och tjejerna på träningen.

Familjen Grek var hos oss för att gå ut och äta. När vi var ute och åt var Lisa jättevarm och hade feber. Det blev en snabb middag och vi kunde konstatera att Lisa hade 39,7 i feber. Vi köpte ett paket thailändska stolpiller och dom funkar bra. Vi hoppas på snabb bättring.

Febrig Lisa

Elefanten och flyttkaffet

De senaste dagarna har inneburit flytt till ny lägenhet och trassligt wi-fi. Bloggen har blivit lite lidande men nu ska jag bättra mig. Ska erkänna att detta inlägg skrevs nästan klart på datorn men blogger är inte särskilt användarvänligt så hela inlägget försvann. Lagom kul!

I söndags gick flyttlasset från våning tre till våning ett. Ett byte som som kändes jobbigt första dagen då vi bott in oss en månad på våning tre. Lägenheten är i stort sett likadan fast med annan inredning. Första våningen är kanske inte helt optimalt men vi har nu vant oss. De som äger denna lägenhet har odlat en djungel av växter på balkongen, detta är inte perfekt för att hålla mygg och annat borta. 

I måndags hade barnen studiedag, detta gjorde att vi stack ut på äventyr. Elefantridning och djungelvanding. Vilket äventyr det blev! 

Vi hade bokat en elefant, på den kan fyra personer sitta fick vi information om. När vi väl skulle hoppa upp på elefanten så var det bara tre personer som kunde sitta i sittkorgen på ryggen, den fjärde skulle hoppa upp på huvudet/nacken på detta enorma djur. Det blev jag som fick äran. 

Jag led av enorm träningsvärk i baksidor och skinkor, den gjorde inte mitt upphopp på elefantnacken direkt graciöst men upp kom jag. Något skakig med en nervöst fnittrande Linda bakom mig red vi in djungeln. Vi red upp för en stig som var hälften så bred som elefanten kändes det som, jag såg inte marken runt djuret och det kändes som vi skulle ramla över stupet hela tiden. Barnen tyckte det var spännande, Olle ville ibland hoppa av, Ebba trivdes och Lisa tyckte det var roligt när elefanterna tutade.

Efter en timme på nacken kändes mina skinkor mjukare, elefantens kotor i nacken fungerade som en massagestol när jag väl kunde slappna av där uppe.

Vyn från en elefantnacke

När vi åter var på markplan kollade vi in en kungskobra och en viper. Inga trevliga typer! 

Efter det så skulle vi titta på ett vattenfall inne i djungeln. 45 minuter vandring för att nå målet. Rätt in i djungeln bland alla möjliga farliga djur. Det tog runt 10 min innan gruppen stannade för att det låg en orm bredvid stigen vi gick på. Guiden sa att ormen hette "kivi", man dog inom 30 min sa han så vi smet förbi den utan att stanna för att föreviga den på bild. 

Suddig bild från djungeln

Bad vid vattenfallet

Vi kom dock hem välbehållna och nöjda över äventyret.