Ödlan och kaffet...

Bara efter några dagar här råkade Linda lägga sladden till kaffebryggaren på en varm platta på spisen. Detta gjorde såklart att plasten smälte ända in till elkabeln. Kaffebryggare fungerade trots detta, under viss uppsikt. 

Igår så skulle jag torka av plattan på bryggaren och skulle då lyfta bort kannan, då smashar jag kannan rakt in i kaklet och kannan gick naturligtvis i tusen bitar. Då morgonkaffet är synnerligen viktigt för oss fick vi panik och funderade på om det fanns en kaffebryggaraffär i närheten. Johanna som har koll på området tipsade om en affär precis över gatan, granne med min fotbollspub. 

Dit stegade vi in igår kväll efter en trevlig middag på long beach ihop med Johanna, Niklas och barnen och Johannas mamma och pappa Torsten och Carina. Som vanligt i det sällskapet blev det en jättetrevlig kväll med god mat (eller hur Johanna?😉) och trevlig miljö.

Då kommer vi till dagens morgonbestyr. Linda kommer tillbaka från löpet och ser en liten ödla på väggen. Inte första ödlan som letat sig in hos oss men denna skulle vi fånga in. Vi tar fram plastburkar och intar fångar-position (lätt böjda knän och plastburken i fångarläge). Då far ödlan iväg och Linda stämmer upp ett tjut som Lisa tror är ett dödstjut, vilken leder till att Lisa bryter ihop och gråter på ett sätt som hon inte gjort sedan hon fick vår juckapalm över sig för några månader sedan. 

Behöver jag nämna att ödlan inte blev infångad.

Tillbaka till kaffet. Den nyinköpta kaffebryggaren stod imorse beredd att koka oss några juvliga bönor. Då under själva bryggningen börjar det fräsa på plattan och det visar sig att kannan är sprucken och läcker ut på kokplattan. Kul!! 

Det var bara att packa ner bryggaren igen och gå tillbaka till kaffebryggaraffären och be om att få byta kannan. Det gick såklart bra, biträdet kom ihåg oss från gårdagen då vi troligen var hennes sista kund för dagen. Jag fick en ny kanna, gick hem och laddade bryggaren som aldrig förr. Då upptäcker jag att kannan är för liten! Det ser likadan ut som tidigare kanna fast något lägre...andas! Efter att svetten pärlat sig från topp till tå så tar jag min förbannade kaffebryggare under armen och går återigen bort till kaffebryggaraffären. Svetten dryper från mig och tjejen i affären undrar förstås vad som pågår. Jag säger att jag återigen måste byta min kanna för den är för liten. Solly,solly sa tjejen och sa att det var den sista bryggaren av den modellen hon hade. Såklart!

Det slutade med att jag fick en helt ny kaffebryggare och vi har precis druckit vårt morgonkaffe.

Jag måste dock gå tillbaka till butiken med den första bryggaren vi köpte. Jag fick behålla den i ett par timmar då tjejen såg att jag led av vätskebrist den sista gången jag var där...