Summering från tropikerna

Hej igen!

Återigen sitter vi på vår balkong och börjar så smått planera vår hemresa. Många frågor i luften. Får vi med oss allt hem, behöver vi köpa ytterligare en resväska, ska vi lämna kvar något i lägenheten?
Det känns lite som vi överlevt dom flesta här omkring oss. Det är inte så mycket folk kvar på stränderna och på resorterna. Vi trodde nog att fler skulle passa på att åka i samband med att påsken ligger som den gör i år. Våra kompisar hemifrån har varit här i två omgångar. Ubbe och Anna var här två veckor i februari och Johan och Bodil var här två veckor i mars. Magnus, Nina, Sasha och Jonah åkte hem till Arjeplog för några dagar sedan. Mycket trevligt att umgås med dom alla.

Ebba och Olle gick sin sista skoldag igår och de har klarat skolan galant. Det är väldigt skönt att skolan funkat så bra som den gjort. En STOR eloge till Ebbas och Olles lärare för en fantastiskt bra planering för deras tid i skolan här. Enligt lärarna här är det inte ofta eleverna får med sig så bra planeringar hemifrån, då vissa rektorer eller enskilda lärare inte är så positiva till att man åker iväg så här. Vi ser det som en investering i våra barn och oss själva. Det är otroligt viktigt att man i dessa tider vet hur folk har det i andra länder, hur fungerar allt, hur jobbar man, hur tar man hand om sina barn och varandra.
Vi besöker ofta en kille från Burma som säljer kläder på marknaden inne i stan. Han har varit här på Koh Lanta i tio år tillsammans med tre av hans systrar och en systerson. Både han och hans systrar är gifta och har små barn hemma i Burma men måste varje år mellan november och april åka hit och sälja kläder. I Burma tjänar många inte tillräckligt med pengar för att leva ett anständigt liv.

På många sätt har denna resa varit händelserik och även om det är några dagar kvar vågar jag summera resan och tänkte göra det med hjälp av siffror, statistik och utmärkelser.

0 - Antal vinster i volleybollmatcher
1 - Antal sjukhusbesök
2 - Antal personer i familjen som spytt under resan
3 - Antal glas vatten Lisa som mest vält under en och samma måltid
4 - Antal nya fotbollströjor Olle köpt
5 - Antal personer i familjen som någon gång har varit risig i buken
6 - Antal färgglada fågelarter utanför vår balkong
7 - Antal veckor Ebba och Olle gått i skolan
8 - Antal tyskar i för små badbyxor per 100 m2
9 - Antal gånger i timmen Lisa frågar om hon får spela ipad
10 - Antal long island icetea jag och Magnus drack var på vår festkväll
45 - Antal löppass mellan 5-10 km jag och Linda sprungit
67 - Antal gånger jag har ätit chicken med cashewnötter
92 - Antal gånger försäkringsbolaget sa att Olles tillstånd var en "förväntad försämring" då vi ville att dom skulle betala sjukhusvistelsen

För er som känner oss vet att vi gillar och tävla i allt utan volleyboll numera. Självklart måste vi ha en lista på hur vi fem har klarat av resan. Nedan lista kanske någon tycker låter lite hård, listan är enbart skriven av kärlek.

Resans största katastrofer 

1. Olle - Utan konkurrens så tar Olle ohotad förstaplatsen. Om man spenderar två nätter på klinik i djungeln så vinner man denna kategori. Han har dessutom spytt mig rätt i famnen då han blev sjösjuk(läs tidigare inlägg) Han ligger nationellt i topp för Sveriges mest svårbehandlade patienter. De senaste dagarna har han även börjat klaga på att han har fått gikt! då han har ont i stortån😀Grattis till förstaplatsen
2. Ebba - Har varit sänkt av en svullen visdomstand i en veckas tid nu. Feber och en jäkla värk. Hur i hela världen kan en visdomstand börja stöka just nu!! Det som gör henne bra i detta läge är att hon tar sin medicin och biter ihop (kanske fel uttryck med tanke på åkomma)
3. Linda - Efter en natt på alla fyra över toastolen är man värd en pallplats på denna lista. Fördröjd sjösjuka är den troliga diagnosen (om den diagnosen finns). Det kan också vara någon bassellusk från snorklingen, eftersom vi dök in i de grumligaste farvatten man kan tänka sig: någon båt måste ha dumpat sitt avfall vid ett av korallreven vi besökte.
4. Jag -  Trodde jag och Lisa skulle dela fjärdeplatsen fram tills igår när jag ramlade på min joggingtur och skrapade upp händerna. Jag föll som en fura mitt vid stora stora vägen på en inte helt ok lagd stengång i rusningstrafik. När jag väl tittade upp efter mitt ras, stod där en förvånad thai-familj och tittade på mig. Dammig och skitig sa jag " I´m okej" och lommade iväg i det 45 gradiga solsteket. 
5. Lisa - Har klarat resan bäst av oss alla. Förutom att hon alltid tappar bestick på marken och slår ut ett glas vid varje måltid. Detta är dock inte ett nytt fenomen, det gjorde hon hemma innan vi åkte också. Under dessa veckor har hon gråtit eller varit gnällig kanske... 5 gånger! 

Detta blir troligen mitt sista inlägg. Möjligen summerar någon annan i familjen sina upplevelser.

Snart ses vi i Sverige

Thomas